Julkort från Boden

Dimman ligger likt en tunn slöja över Pampas, övningsfältet vid regementet.Boden är som ett enda stort levande, sprakande julkort denna dag tänker jag och inser att det inte finns någon kamera till hands.Jag åker därför snabbt in till redaktionen och greppar digitalkameran. Denna vackra förmiddag måste förevigas.Läsarna blir säkert glada av bilder på en decembersol, tänker jag på väg ut i vinterlandskapet. Denna sol som vi i mitten av december bara får se en glimt av, ibland inte alls. Vissa decemberdagar känns det som om vi vandrar i en evig skymning. Det blir aldrig ljust, så när den väl tittar fram lite blygt ovan bergen som omger staden, så gläds vi och det är nästan så man vill ropa: "Vad roligt att du hälsar på oss ibland."Sedan dimman över Pampas är avbildad hastar jag vidare för att hinna föreviga mer av landskapet innan solen drar sig tillbaka. På Gruvberget möts jag av en fantastisk utsikt över Boden som ligger som en miniatyrstad nedsänkt mellan bergen. Jag ser solen, likt en spotlight, kasta sina bleka strålar på stadshuset, som blänker långt, långt där borta. Kyrktornet får sin tid i rampljuset-och så även Bodensia och Prästholmens hyreshus.På väg ner från berget ser jag solen sakta försvinna i väster. Den drar sig tillbaka efter att ha lyst upp Boden och våra själar en stund. Jakten är över. Jag hann dokumentera landskapet under min korta vinterresa.

Julkort från Boden

Den låga decembersolen kikar fram genom björkarna och den gnistrande rimfrosten.