"Jag känner mig trygg"

Vi frågade några vanliga människor på gatan. Och tre Bodenprofiler. Ingen tvekan fanns: Det som hänt senaste tiden speglar inte vardagen för människorna i kommunen. Vi går säkra på gator och torg.

-  Jag känner mig trygg. Tänker inte så mycket på det. Kanske skulle jag känna mig mindre trygg i en större stad, säger David Gotthold, studerande.

Robert Westerlund flyttade tillbaka till Boden från Västerås för fyra år sedan.

Känner du skillnad?

-  Västerås var mer storstad och det fanns nog delar av Västerås som inte kändes helt bekväma att bo i. Jag tror att Boden är ett ganska tryggt ställe.

Sebastian Lundh och syrran Sabina jämte Tinalina Engfors är inne på trygghetslinjen.

-  Fast man blir litet rädd när sådana här saker händer. Man vågar inte gå ensam ute sent längre, förklarar Tinalina Engfors.

Xhevat Bajrami har bott i elva år i Boden. Tryggt hela vägen.

-  Kanske polisen kunde göra litet mer, funderar han.

Skärrad
Eivy Blomdahl arbetar som lärare och är som socialdemokrat fullmäktiges ordförande.

-  Jag känner mig absolut trygg här. Men visst blir man skärrad vid en sådan här händelse utan att det har med tryggheten att göra.

Många av hennes elever är flyktingar.

-  De kan därför vara otrygga i sig men tycker nog att Boden är en ganska bra plats att bo på.

Eivy Blomdahl anser att alla bör ha klart för sig att 95 procent av alla hemska våldsdåd händer inom en snäv krets.

-  Man ska inte skrämma upp folk med att galningar springer runt här i Boden.

Företagaren Monica Stubé har butik inne i centrala stan.

-  Vi är en trygg kommun. Det som nu hänt kunde ha skett var som helst. Och hos mig kommer det inte in människor och stökar i affären. Vi jobbar också mycket inom handeln med att våra kunder ska känna sig trygga.

Våga säga till
Peter Wallin, chef för Bodens camping och bad, pekar på att händelsen är sjuka människors verk.

-  Jag är trygg och även de som besöker Boden. Göra tryggare? Allting handlar om samarbete och att vi vågar säga till och prata med varandra. Jag tvekar aldrig om jag ser ungar göra fel och jag känner föräldrarna. Då kontaktar jag dem. Vi ska också vara nära våra barn när de växer upp.

Han menar att barn och ungdomar gärna testar gränserna.

-  Men vuxna ska vara vuxna och vi ska visa oss närvarande.