Kuriren möter upp banläggare Kjell Sandström vid punkt 49 utanför Boden. Han kör före och visar vägen till samlingsplatsen i en dunge där kartritare Leif Eriksson och banläggare Kjell Mörtberg håller till. Eriksson har åkt från Piteå för att kontrollera kartor inför sommarens troligen största folktilldragelse - orienteringstävling O-ringen.
- Jag ska försöka plocka bort en del onödiga grejer från kartan, säger han.
I dag ska han gå igenom Kallasjöområdet. För den som inte är invigd i orienteringskartans språk verkar dess tecken närmast obegripliga att förstå sig på. Och det är ingen barnlek att få till en riktigt bra orienteringskarta. Först har området laserscannats från flygplan och var femte kvadratmeter har höjden över havet mätts ut och markerats som nivåkurvor på kartan. Flygbilder används till underlaget, sedan kompletteras bilden för att det ska bli en läsbar orienteringskarta.
Kartorna som ska användas under O-ringen håller inte riktigt måttet i dagsläget, menar banläggarna och kartritaren. De är bland annat lite för detaljerade och behöver bli mer lättlästa.
Men det är inte så lätt att bestämma vad som förtjänar att bli en symbol på kartan.
- Som stenarna där borta. Ska de märkas ut på kartan? Vi har diskuterat det, hur stora de ska vara för att vara med. Men jag skulle säga minst 1,3 meter. Reglerna är sådana. Men man kan ibland, beroende på hur terrängen ser ut, vilja lägga till en sten som är mindre, säger Kjell Sandström.
Ensamt jobb
Leif Eriksson klickar fram kartbilden på sin bärbara handdator. Han är ivrig att komma ut i skogen för att påbörja arbetet med att förbättra kartan och har åtskilliga kilometer framför sig.
- Ibland kan det bli lite ensamt när man är ute och jobbar flera timmar för sig själv, säger han och stegar iväg över bilvägen och in mot skogen.
På huvudet sitter den blå gps:en på en beige fiskehatt. Det är en solig dag och Leif Eriksson försöker skugga den elektroniska skärmen med skärmen på hatten.
- Man kanske skulle haft en sombrero istället, skämtar han och tillägger:
- Ibland går man förbi något hus och då funderar nog de som bor där vad man håller på med...
Knattarna svårats
Banläggarna Kjell och Kjell är pensionärer och arbetar ideellt med att placera ut kontrollpunkterna i skogen inför tävlingen. De tillhör Bodens BK orientering och lägger ner 400-500 timmar på jobbet.
- Det svåraste är att lägga ut åt knattarna. Man vill inte att de står i skogen och grinar. Det får inte bli för svårt, säger Kjell Sandström.
Banläggarna är riktiga orienteringsentusiaster. Men eftersom de själva lägger ut banorna kan de inte vara med i tävlingarna under O-ringen. Fusk, hade det kallats.
En vecka efter tävlingarna bär det däremot av till Italien för orientering i Sydeuropeisk vegetation.
- Man håller sig i trim tills man dör. Man håller sig vid liv när man använder kroppen och knoppen, säger Kjell Mörtberg.
- Det bästa är när man kommit fram till en kontroll och tänker "där måste den vara", och så sätter man fram foten ... Och där är den, ja! säger Kjell Sandström.