I 19 firar 100 år i Boden

För 100 år sedan flyttades Norrbottens regemente I 19 till Boden från Notviken. Generalstabschefen Axel Rappe, som beskrivs som Bodenfästningens andlige upphovsman, tyckte att I 19 borde flyttas från kusten och in i landet, till Boden där planer fanns att bygga en stor fästning. Gruvbrytningen, malmtransporterna och järnvägen skulle skyddas. Själva regementet har en lång tradition, och har i 383 år tjänat konungariket Sverige. Innan dess fanns Norrlandsfänikan med sina knektar. Stupade i Poltava Regementets traditioner räknas från 1624 och under slutet av stormaktstiden och början av frihetstiden (1700-talet) var regementet med i flera stora fälttåg och slag. Bland annat stupade merparten av regementets soldater i de hårda striderna i Poltava 1709. Erling Molin, pensionerad officer vid regementet, är engagerad i regementets historia och den kamratförening som bildades för 70 år sedan. Han har också varit med om att ta fram en minnesskrift om regementets 100 år i Boden. Erling Molin berättar att regementet betytt mycket för Boden, en stad som sedan början av förra seklet varit intimt förknippat med försvaret. I 19 hade egen musikkår fram till 1970 då regionmusiken bildades. - Jag minns när jag var värnpliktig att muikkåren spelade på kaserngården när vi hade exercis, berättar Erling Molin. Bandvagnar rullade in Det fanns ett tiotal kompanier med cirka 200 soldater per kompani. I slutet av 1960-talet påbörjades motoriseringen. Bandvagnarnas intåg 1966 kom att betyda mycket för regementet som även var med om att utveckla stridsfordonen i början av 1990-talet. 1957 kom pansartrupperna till Boden då Norrbottens pansarbataljon P 5 sattes upp på I 19-området. Den mekaniserade Norrlandsbrigaden föddes. Fram till dess trodde inte militärstrategerna att stridsvagnar gjorde någon nytta i den norrbottniska skogsterrängen, men det visade sig att frusna myrar och isar gjorde framryckning möjlig även med stridsvagn. Regementet hade många soldater på kaserngården under kalla krigets dagar, närmare 2.000 per år. - I 19 utbildade cirka 1.500 värnpliktiga och P 5 cirka 400 värnpliktiga. Stoppa fienden Mycket av försvarsplaneringen av övre Norrland under kalla kriget gick ut på att stoppa en angripare från öst med hjälp av små enheter som med lätta pansarvärnsvapen slog ut motståndarens kolonner. - Jag tror att inte bara I 19 utan hela Bodens garnison har haft en fredsbevarande effekt under 1900-talet, men det är klart; det får vi nog aldrig något bevis för, säger Erling Molin. Som tur är har aldrig regementet behövt rycka ut i strid sedan slaget vid Skotterud i Norge 1814. Vad tror då Erling Molin om framtiden för regementet? - Jag är nästan helt övertygad om att I 19 kommer att få vara kvar. Man kan inte säga att krigshotet är helt borta. Nordkalotten har fortfarande ett stort värde. Soldattorp Ett tecken på Nordkalottens betydelse och försvaret av den betydelsefulla malmen är att skidlöparbataljonen utlokaliseras till Kiruna under krigsåren och 1945 bildades arméns jägarskola i Kiruna. Vi besöker sedan den vackra regementsparken som är inramad av yviga granar. Parken, som anlades 1908 av kapten Berglind, är också ett stycke Bodenhistoria. - Han hade ett fint sinne för plantering och anlade även Bodens tjusiga björkallér. I parken finns även en vacker paviljong där musikkåren spelade ibland och omgiven av frodiga granar ligger ett gammalt soldattorp som flyttades från Råneå till parken. Parken omgärdas av stenar, sammanlänkande med järnkedjor, där alla regementschefer genom åren fått sitt namn ingraverat. Vi vandrar vidare och passerar platsen där regementets bageri låg en gång i tiden. Stad i staden - Här fanns förutom bageri även en frisör och en handelsbod. Regementsområdet var ett samhälle i samhället, säger Erling Molin. Vi passerar det vackra excercishuset som är enda byggnaden på området som flyttades från Notviken till Boden. Den stora kaserngården ligger öde denna höstdag, men på grusplanen har många kängor trampat genom åren. Kanslihuset ligger i centrum av området och vi besöker den vackra mässen, några trappor upp, där officerarna åt lunch förr i tiden. Numera ses mässen mycket som traditionsbevarare för regementet och är paradmäss vid festligare tillfällen. Vi vandrar runt i lokalerna. Det är högt i tak och i hörnen står gamla kakelugnar. Kristallkronor i taket och ett knarrande golv gör känslan av att vandra i en historisk miljö starkare. Väggarna rymmer mycket historik, bokstavligt talat. I en vägg finns en infälld glasmonter med Karl den XII:s dödsmask som gjordes i samband med gravöppningen 1818. Mässen pryds av porträtt på de regmentschefer som tjänstgjort vid I 19, från greven av Björneborg till Frank Westman, som slutade förra året. I 19 förvaltar ett stycke kulturhistoria och har sedan oktober 1907 varit en av stadens största profiler.