Han inledde sin aktion under fredagseftermiddagen. Kuriren pratade med honom senare på kvällen. Hans budskap då var att han hellre skulle dö i Sverige på Migrationsverkets trappa än att återvända.
– Jag mår mycket dåligt, säger han när Kuriren träffar honom på måndagen. Nej, jag dricker inte vatten, tillägger han.
Omid Galjai, 21, är alltså ensam hungerstrejkande för tillfället. Hans bakgrund är litet oklar på grund av språksvårigheter. Efter en stund tillkallar Omid Galjai sin vän Alijhan Nasari som är från Afghanistan. Båda två deltog i den tidigare hungerstrejken i Boden. Alijhan Nasari väntar på sitt andra besked från Migrationsverket medan Omid Galjai nyligen fick avslag för andra gången.
Iran
Alijhan Nasari bistår med tolkhjälp. Klart är att hans hungerstrejkande vän är från Iran, inte Afghanistan, men har varit vid ett tillfälle i Afghanistan under en vecka.
– Jag är född i Iran och lämnade landet. Här i Sverige har jag varit i två år. I Iran finns en syster och två bröder kvar.
Inga dokument
Omid Galjais afghanska anknytning ligger honom till last, uppger han.
– Det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor i Iran. Jag fick problem för mig och min familj i Iran som måste gömma sig. Min pappa dog i Afghanistan. Jag kan inte åka till Afghanistan och inte till Iran. Jag har inga dokument, får inte gå i skola eller ta arbete.