Louise Gylling är en hjälpsam person. Linköpingsbon hoppades att bodensarna skulle hjälpa henne och blev inte besviken." Jag blev nästan kär i stan efter gensvaret och hjälpen jag fått."
Linköpingsbon Louise Gylling, 52, är i Boden i 45 dagar för att utbilda sig till väktare på Väktarskolan.
– Jag valde Boden för här kan man köra hela utbildningen på en gång.
Louise har en brokig arbetsbakgrund som dansbandssångerska, begravningsentreprenör, jobb inom kriminalvården och sist som lapplisa.
– Jag har aldrig fått skäll, snarare en knapp på axeln och en kram till och med när jag lämnat över böter på 700 kronor. Det kanske beror på att jag ses som en glad och positiv lokalkändis i Linköping.
Väktaryrket blir en tuff utmaning.
– Jag tänkte att jag måste få göra något ännu tuffare efter lapplisa innan jag går i pension.
Resan till Boden blev också en utmaning, när Louise upptäckte att hon glömt en väska hemma med sängkläder.
– Den stod kvar i min hall, men eftersom vi inte hunnit passera Stockholm så jag ringde min syster. Jag tänkte hon skulle rusa till stationen men det blev för jobbigt. Jag skulle gjort det och tänkte att det kanske finns bodensare som hjälper mig. Så jag skrev ett nödrop och länkade till alla Facebooksidor med Boden. Jag fick 50 svar och blev överväldigad att så många ville hjälpa mig. Samma sak skulle inte hända i min hemstad Linköping, säger hon.
Så Louise tvingades välja en person av alla hjälpsamma bodensare till slut. Det blev Michelle Staaf som bott i hennes hemstad. Michelle Staaf är tidigare elithockeyspelare från Linköping FC som i dag tränar IF Boden Hockeys damlag och ett ungdomslag.
– Michelle kom med en ikeakasse med allt och körde mig till skolan vilket jag är jättetacksam för, säger Louise Gylling.
– Vi hade en gemensam god vän till mig från Linköping på Facebook. Då kändes det kul att hjälpa till. Jag har själv bott fem år i Boden och blev väldigt bra bemött när jag kom till stan, säger Michelle Staaf.
Louise Gylling blev också snabbt igenkänd från Facebook när hon handlade på Sveafältet.
– Där fanns ingen gurka så en kvinna undrade om hon kunde hjälpa mig. Jag tänkte: Gud, vad är det här för ställe. Kvinnan skjutsade mig vidare så jag fick handla och sedan hem till skolan. Jag är jätteimponerad. Om jag ville se mer av Boden skulle jag höra av mig.
Du kanske blir kvar då?
– Ja, men det finns en särbo hemma som längtar efter mig. Men det är verkligen underbart här, säger Louise.