Ja, hon heter fortfarande Tina Narvaez Martin och är lyckligt gift med Manuel, som har spanska rötter.
– Grejen var att N kändes enklare som författarnamn. Jag och maken har hängt ihop i 22 år. Vi träffades väldigt unga som studenter i Boden där vi båda är uppväxta.
I dag bor paret och deras två döttrar i en mysig gammeldags vitmålad villa på Fagernäs. Från den lummiga tomten kan man se ut mot Svartbyträsket.
– Vi åkte förbi huset flera gånger när vi inte bodde här och tänkte att när det är till salu så köper vi det. Sedan såldes huset 2015 och ingen var lyckligare än jag. Vi trivs jättebra i området och trädgården är väldigt fin, säger Tina.
Ute gassar solen och vi sitter på den inglasade altanen och pratar om författardrömmar och hur allting startade. Tina som hette Stenlund som barn växte upp i Heden och gick i byns skola.
– Jag har alltid läst väldigt mycket och biblioteket var bästa stället. Böckerna om den romska flickan Katitzi läste jag säkert tre gånger, säger Tina och skrattar.
Hon verkar vara en person som har lätt till skratt. Ibland får hon även något busigt i blicken.
– Jag började läsa väldigt tidigt. Min tre år äldre syster lärde mig. Jag började också skriva egna berättelser på lågstadiet.
När ingen såg Tina smet hon in och stal små randiga skrivblock från skolans förråd. I årskurs fyra fick hon en ny lärare som hette Eva som uppmärksammade hennes skrivande.
– Aldrig påpekade hon att mina skrivhäften var snodda. På fredagarna tog Eva hem min skrivbok och gjorde små anteckningar i kanten. Jag minns att hon skrev: "Läs mer, skriv mer, Tina!", vilket jag också gjorde. Det kanske var då jag förstod att jag kanske var lite bra på det här.
Även dansen fångade upp Tina under ungdomsåren. Hon utbildade sig till danspedagog på Danshögskolan i Stockholm 2004, flyttade hem till Boden och började undervisa på Luleå gymnasieby. Efter några år läste hon också in ämnena svenska och religion.
– Jag pluggade nio år på högskola och kanske blev det lite för mycket till slut, säger Tina, om studieåren.
Hon minns januaridagen 2018, som skulle förändra allt.
– Jag satt hemma och det snöade som fasiken. Jag sade åt min man att jag inte ville plugga något mer. Då frågade han vad jag ville göra istället. Jag svarade skriva en bok. Ja, men gör det tyckte min man, så då gjorde jag det, säger Tina.
Låter enkelt, men under tiden som Tina skrev på sin debutbok fortsatte hon jobba som lärare.
– Jag har varit superhemlig, ingen har vetat någonting utom min man, säger Tina, och himlar med ögonen.
Hon skickade in sitt manus till ett handfull förlag.
– Tipset från andra författare var att bara skicka in till förlag som du är beredd att tacka ja till direkt.
Manuset gick iväg 10 oktober förra året. Man får oftast vänta tre, fyra månader på ett besked.
– Målet var att försöka slappna av och börja bli lite nervös i januari.
Tolv dagar senare ringde det på Tinas telefon. Hon satt i möte och kände inte igen numret.
– Så jag svarade inte, säger Tina, och skrattar.
Som tur fick hon ett SMS också. Det var förläggaren Sofia Brattselius Thunfors som skrev att de bestämt sig direkt för att ge ut boken.
– Jag blev så chockad att de ville ha mig. Jag grät, skrattade och dansade framför min man som satt i teamsmöte hemma.
Tina kunde äntligen avslöja hemligheten för sina föräldrar, släkt och vänner.
– Min pappa var och fiskade vid älven. Jag bad honom sätta sig ned så han inte skulle falla ur båten. Både han och mamma blev superglada liksom min mans familj. Efter jag skrivit på kontraktet har jag även berättat för kollegor och kompisar.
Spänningsromanen med titeln Befriaren utspelar sig i Tinas välbekanta och trygga hemtrakter i Boden-Luleå-området och även Bredåker.
– Jag försöker jobba med identiska platser men någon byggnad har jag flyttat på av skrivtekniska skäl. Sunderby sjukhus är med, Nordpoolen liksom Kulturens hus och polisstationen i Luleå ligger där den ligger. Boden har en bra stadskärna, skolor och fort, flera vattendrag och en älv. Man kan färdas hemskt långt i en älv innan man hittas, säger Tina.
I debutboken upptäcks 50-åriga läraren Eva Vendel död, hängandes i en takkrok. Mördaren har spikat fast två tjocka spikar genom händerna. Frågan är varför en kvinna mördas på det sättet som inte har några ovänner.
– Jag skrev början och slutet först i Befriaren och sedan har den övriga handlingen fått växa fram. Jag valde att skriva en spänningsroman för att jag tycker att själva gåtan är det intressanta.
Mordplatsen är också placerad i det nya bostadsområdet i Sävast.
– Jag tänker att något händer på Maranområdet för där finns flotta hus. Mina vänner som bor där kanske inte blir så glada men nu är det försent, säger Tina.
Strax efter mordet försvinner också en liten diabetessjuk flicka från sin förskola i Sävast. Så parallellt med mordutredningen behöver även hon hittas. Två kriminalinspektörer och kollegor, Idun Lind och Calle Brandt, på avdelningen för grova brott från Luleå sköter utredningen.
– De är väldigt olika som personer. Calle är en dryg jäkel medan Idun är mer vardagsnära, säger Tina.
Under sitt skrivande har hon gjort en del research. Polisen har en gratistidning som handlar om det forensiska arbetet som Tina prenumererar på.
– Det känns viktigt att vara sanningsenlig så långt det går, men sedan är fiction alltid fiction. Jag är ganska rak på och orädd av mig så jag har även sökt upp människor, som bekanta som jobbar inom polisen och en före detta klasskompis som har diabetes. De har berättat jättemycket för mig.
Livet som författare tillhör numera Tinas vardag. Hon skriver alltid minst två sidor när hon kommer hem från sitt jobb, oavsett hur dagen varit eller vad som händer just nu. Familjens liv med två döttrar som spelar fotboll skulle heller aldrig fungera om Tina behövde isolera sig i en stuga för att kunna skriva.
– Jag tar istället mina skaparpauser i vardagen och väljer när det finns tillfällen. Jag kan skriva var som helst. När tjejerna har fotbollsmatcher är vi alltid där och hejar. När de värmer upp innan matchen sitter jag i bilen och skriver på parkeringen. Om man väntar på inspirationen och skrivlusten då tar det år att skriva en bok. Det handlar om disciplin.
– Sedan ska jag inte ta åt mig all ära själv för mitt skrivande, för jag har inte lagat middag en enda gång på två år eller dammsugit. Min man Manuel har varit väldigt peppande och stöttande och skött marktjänsten, säger Tina.
Idag har hon även skrivit kontrakt på ytterligare en bok med Polaris som är på gång.
– Det ville förlaget och den började jag skriva på direkt när jag fick klart första kontraktet. Jag hade idén färdig till en uppföljare när jag skickade in första manuset. Uppföljaren utspelar sig också i samma område och med samma poliser men nya mord. Jag har hur många idéer som helst så det är inga problem.
Debutboken Befriaren kommer att ges ut 29 juli via en mängd olika försäljningskanaler. Det är skådespelaren Lo Kauppi som fått uppdraget att läsa in spänningsromanen som ljudbok.Tina N Martin kommer även att vara med på bokmässan i Göteborg i september och ska sitta med i författarsamtal.
– Jag är bokad ihop med Kristina Ohlsson och Kicki Sehlstedt och det känns helt overkligt. Det är nästan så man får nypa sig själv i armen. Varje dag när jag vaknar är jag så tacksam för att jag får uppleva det här.