Pappa Per Fredriksson, teknisk chef på Artilleriets stridsskola, delar med sig av sina erfarenheter och stöttar henne till 100 procent.
– Jag tror att en person som är vältränad, motiverad och har läst på teknikprogrammet är högvilt att få tag på inom Försvarsmakten, säger han.
Det är en mycket kort beskrivning av dottern.
Själv kommer han från Övertorneå. För honom var det inte lika självklart att bli militär. Han gjorde lumpen på Lv7 i Luleå några år innan regementet flyttade till Boden.
– På den tiden så kändes som att man hade två val; antingen att börja jobba på Scania i Luleå, som det hette då, eller plugga vidare. Jag kände inte för nått av de alternativen.
Trots allt var han lite nyfiken på officersyrket, slängde in en ansökan och blev antagen till officersskolan, som han gick 1988-90 mot officer i teknisk tjänst.
Då är det helt annorlunda för hans dotter Eloise Fredriksson. Hon går som sagt teknikprogrammet, men berättar att det var svårt att välja gymnasieutbildning. Hon tyckte dock att teknik passade henne bäst, vilket hon tycker fortfarande.
Hur kommer det sig att du går i pappas fotspår?– Det hela började med att jag gick med i hemvärnsungdom när jag var 15. Mina brorsor var med. Jag tyckte att det var intressant och ville testa, säger hon och förklarar att de gör det mesta förutom strid.
– Vi åker ut i skogen och sover i tält, skjuter med 22 long, som är ett gevär ungefär samma vapen som skidskyttarna använder, och med AK (automatkarbin).
Det var för ett par år sedan, kring 16-årsåldern, som hon insåg att militäryrket kanske var något för henne.
När beslutet om att återinföra värnplikten kom så blev hon dels glad eftersom det ökade hennes chanser att bli inkallad, dels lite besviken eftersom konkurrensen samtidigt ökar om de ändå relativt få platserna som finns.
Omkring 12 000-13 000 ungdomar kommer att mönster. 4 000 av dem kommer under 2018-19 att göra värnplikten inom Försvarsmakten.
I våras fick hon beredskapsunderlaget och senare beskedet att hon ska mönstra, men inte när.
Per Fredriksson tycker det är spännande och roligt att hon vill göra det.
– När hon hade bestämt sig så stöttar jag henne. Däremot har jag inte fött idén. Hon har kommit på det själv. Jag har svarat på frågor och funderingar och tagit reda på det jag inte kunnat svara på.
Vad har du haft för funderingar?– Alla möjliga, dels lite vad man gör, dels om han tror att jag kommer att klara det och det tror han, säger Eloise Fredriksson.
När Lv7 lades ned började Per Fredriksson på I 19. Därifrån rekryterades han till Artilleriets stridsskola, som håller på mycket med utveckling.
– I och med att jag var luftvärnstekniker och har hållit på mycket med radar så hamnade jag här.
Han trivs mycket bra. Det är god stämning på arbetsplatsen och det kanske har smittat av sig där hemma för även om han inte marknadsfört militärlivet så sökte sig alla tre barnen till hemvärnsungdom. Det var inte något som han hittade åt dem, utan de sökte sig dit själva. Däremot är det bara Eloise Fredriksson som går i pappas fotspår.
Hon kommer att mönstra i Stockholm. Mönstringen pågår i två dagar och hon kommer att få genomföra olika tester.
– Man får börja med ett inskrivningsprov, sedan är det bland annat styrke- och konditionstest, säger Eloise Fredriksson.
Hon har börjat träna. Sedan tidigare löper hon mycket, dansar magdans och är med i Bodens gymnastikklubb.
Är det något som skrämmer dig eller ser du på det med förväntan?– Mest med förväntat, det enda som skrämmer mig är om jag inte skulle komma in. Jag har svårt att tro att jag inte skulle göra det, men tankar finns där ändå.
Hon skulle bli oerhört besviken om hon inte blir uttagen till tjänstgöring. Då vet hon inte vad hon vill göra, för det är det här hon vill. Helst vill hon göra lumpen på I 19 som spaningssoldat eller som underrättelsesoldat på jägarbataljonen i Arvidsjaur.
– Jag är ute efter något lite tuffare kan man säga.
Vad säger pappa om det?– Det är en utmaning och jag har sagt att det är höga krav på de befattningarna. Jag har försökt att förbereda henne på att alla kanske inte är av rätta virket för de sakerna så att hon har alternativ, men jag stöttar henne. Jag tycker att hon ska försöka och framhålla vad hon är intresserad av. Sedan får de som är proffs på att placera folk göra sitt jobb, säger Per Fredriksson.
När han gjorde lumpen var det inga tjejer som gjorde värnplikten, däremot hade han en instruktör som var kvinna.
– Det har alltid funnits kvinnor på arbetsplatsen under hela min karriär. Jag hade en kompanichef som var kvinna. Lv7 var väldigt tidiga och hade förhållandevis många kvinnor som jobbade där.
Vad säger kompisar, Eloise?– De flesta tycker att det är lite tufft ändå. Vissa tycker det är kul att jag vet vad jag vill göra, för det är det inte alla som vet.