200 attitydambassadörer verkar inom Hjärnkoll, den nationella attitydkampanjen om psykisk ohälsa. Åtta av dessa finns i länet där Sofie Andersson, 27, Boden, är en.
- Vi är ute och föreläser om våra egna livserfarenheter. Krossar myterna och så.
Själv har hon diagnosen adhd, Tourettes syndrom, viss autism. Depressioner förekommer, vanligen varje höst.
- Jag får positiva reaktioner när jag föreläser, trots att min historia är rätt tragisk. Många blir förvånade att man ser normal ut och ändå har de här funktionsnedsättningarna.
Kör taxi
Det går bra för Sofie Andersson nu. Hon har en lönebidragsanställning som taxichaufför. Hennes chef har jobbat inom psykiatrin innan hon blev egen företagare. Ett plus.
- Jag trivs jättebra med jobb och chef, har hamnat på rätt ställe. Livet är uppordnat med en bra vardag och fritid. Och jag föreläser när jag har tid.
Handla
Sofie Andersson tillhör ett stödboende som är behjälpligt med praktiska ting som handling, städning och matlagning.
- Sådana saker som är självklara för andra, men för mig en utmaning, förklarar Sofie Andersson. Fast jag har blivit mycket mer självständig och accepterat mina diagnoser.
Hon tar medicin mot adhd.
- Det blev en vändpunkt i livet. Jag fick ett inre lugn och slapp leva i ständigt kaos.
Student
Sofie Andersson klarade skolan bra. Hennes lärare förstod problematiken och bistod med extra hjälp. Men dagen innan studentexamen ramlade hon ner i ett svart hål.
Grundorsaken var att hon då fick diagnosen adhd. Dessutom tog skolan slut. Den för henne livsviktiga dagliga strukturen upphörde.
- Jag fick en djup depression och började dricka som självmedicinering.
Sofie Andersson hamnade i ett vakuum. Ingen tog tag i situationen under sommaren. Till hösten skulle hon ha fått träffa en kurator, men hann innan dess tappa fotfästet i tillvaron.
Polis
Detta pågick tre år. En natt hittade hon inte dörren till huset där hon bodde. En polisbil kom förbi.
- Jag sade att jag bodde däruppe, men inte kunde klättra på väggen för att komma in.
Poliserna förstod läget, "de var jättepedagogiska". Sofie Andersson fick följa med till polisstationen, träffade en läkare och kom så småningom under psykiatrisk vård. Blev nykter och började inse att hon kanske inte mådde så bra.
Livet återvände sakta.
Har människor tittat konstigt på dig under åren?
- I början kändes det så, men det var nog bara inbillning. De flesta har varit förstående för min problematik, utan att veta vad det rörde sig om. Och jag var plikttrogen i skolan.
Okunskap
Men märkliga attityder finns.
- Sifforna är höga och mycket beror på okunskap, säger hon om undersökningen som är relaterad här intill.
Sofie Andersson jämför dagens attityder mot psykisk ohälsa med dem gällande homosexualitet tidigare.
- Man vill inte prata om det och många har fördomar.
Vad vill du göra i livet framöver?
- Fortsätta att föreläsa. Och ta körkort för lastbil och även för att få köra med släpvagn.