Hon och föreningens Boden Radios ordförande Elisabeth Viktorsson hjälps åt att guida runt besökarna och berätta om bunkerns historia. Betonganläggningen blev en radiostation med mycket stort militärt, radiohistoriskt och kulturellt värde. För ett tiotal år sedan hotade Fortifikationsberket att riva bunkern som står på statlig mark. Anläggningen som utgick ur krigsorganisationen 1985 har sedan dess inte används till någonting speciellt.I dag står denna mäktiga bunker och förfaller sakta men säkert.
– För att säkra att bunkern finns kvar i framtiden vill vi att den ska byggnadsminnesförklaras.
Radiobunkern byggdes i första hand för att kunna tillgodose radiokommunikationen inom Bodens Fästning som byggdes 1909.
– Först fanns ju bara tråd som gick över ett antal älvar. Men om dessa skulle bli kapade fick man ingen kontakt med fästningen. Så istället sköttes kontakten med radion.
Först sattes det upp en träbarack med radioutrustning i. Men när första världskriget bröt ut samma år var man tvungen att bygga något som stod emot eld så det blev en betongbunker.
– Allting är handgjort och betongen är gjuten på plats. Bunkern har tre meter tjockt tak och tre meter tjocka väggar av betong för att klara kraftig eld under kriget.
Maud Jacobson pekar på en guldskimrande inskription på väggen signerad av Gustaf V som 1916 invigde anläggningen.
Den första sändare som användes i bunkern var en långvågs gristsändare, som också var den första typen av radiosändare.Till en början så var det en stor mängd krigsfångetelegram som skickades via stationen. Senare började radiotrafik till och från fartygen att strömma in och efter kriget förekom trafik till gruvor och byggprojekt äga rum via telegramtrafik.
– På insidan finns dock fortfarande detaljer eller viss utrustning kvar från den tid då bunkern var högaktiv som i chefsrummet, säger Maud Jacobson.
Inomhus känns luften fuktig under visningen och den enda ljuskällan är en modernare monterad ledslinga som lyser upp vissa delar av det becksvarta utrymmet i den 100-åriga anläggningen.
– Det är intressant att se anläggningen. Jag har som bodensare aldrig varit in här, säger Jan-Olov Isaksson.
– Jag är anställd inom försvaret och såg radiobunkern för några år sedan. Nu ville jag se om den igen för den är speciell, säger Maria Einarsson.
Ovanför nedgången till källaren finns en varningsskylt att personalen ”inte får röka cigarr” utan endast använda elektrisk belysning. Den första officiella svenska rundradiosändningen gjordes från bunkern 1921.
1925 övertog riksradion programutbudet. Bunkerpersonalen, fem personer som mest, flyttades senare över till ett stort hus i närheten som hette ”Radiovillan” där de bodde och jobbade. Den tekniska utrustningen stod kvar i bunkern men styrdes från I 19-området. 1939 började andra världskriget och då var bunkern viktig för försvaret.
– Under andra världskriget var det kallt på vintern och ingen sjöfartstrafik. De som satt och lyssnade i radiovillan fick via radiotrafiken höra vad Hitler och Stalin pysslade med. I bunkern finns ett specialutrymme med 1,5 meter betong. Avlyssningarna var sekretessbelagda och låstes in här under kvällarna, säger Maud Jacobson.