Ja, trots att Tommy slutat tävla i alpin skidåkning så vill han fortfarande tävla.
– Just nu är det på mitt nya jobb. Det finns alltid något att bli bättre på. Att lyckas få Storklinten lönsamt är en seger. Man måste drivas av något och jag drivs av att lyckas med grejer.
När vi träffas är det fantastiskt vårvinterväder, några minusgrader med sol. Vi sitter inne i restaurangen med varsin kaffekopp och har strålande utsikt mot Klintens slalombacke. Några påsklovsföräldrar med barn tar liften upp i backen.Tommy pratar mycket och verkar vara en glad och öppen person.
Måste man vara supersocial som vd?
– Ja, jag vet inte om jag är "översocial", för jag har även nära till mitt eget mörker märker jag(skratt).
– Jag kan också gå och filosofera på egen hand men när man jobbar med besöksnäring så är det klart en fördel att man är utåtriktad. Annars kan man nog inte vara på en sådan här anläggning om man inte gillar att vara bland folk, säger Tommy.
Under påsken var restaurangen "knökfull" vilket han gläds åt.
– Den stora utmaningen för anläggningen är att växa med boendesidan. Helt plötsligt är restaurangen eller liftkapaciteten för liten. Då måste man växa där och det kostar. Då krävs ännu mera boende för att drifta ekosidan men det är en fråga vi jobbar stenhårt med.
Hemvändaren Tommy gillar det nya stolta Boden. När han lämnade garnisonsstaden som 16-åring i slutet av 90-talet för att gå skidgymnasiet i Sollefteå var det mycket som var becksvart.
– Nedläggningen av sjukhuset var på gång. När man var ung gick snacket att man skulle flytta härifrån och i dag är det tvärtom. Det var väldigt speciellt att växa upp i Boden med bara sjukvården och militären. Både pappa och farfar var militärer men jag visste inte riktigt vad de jobbade med. Mina föräldrar pratade aldrig hemma om vad de gjorde om dagarna. Jag däremot pratar väldigt mycket med mina barn om vad jag gör på jobbet.
Du är mellanbror av tre bröder?
– Ja, äldste brorsan Peter bodde och jobbade i Tyskland i flera år men bor nu i Stockholm där han jobbar som ingenjör. Lillbrorsan Simon är fotograf och bor i Luleå. Så vi har en bra spridning med en ingenjör, sportgubbe och en fotograf i familjen, skojar Tommy.
Du blev pappa första gången när du tävlade inom skicross, hur funkade det?
– Det var viktigt för mig att få ta hand om mitt barn, det ville jag inte tumma på. Jag ville vara lite farsa som vanliga människor. Ena gången Astrid var med mig själv var hon drygt ett år. Då hade min fru börjat jobba igen så hon var väl inte lika positiv till mina upptåg. Det kanske inte var optimalt sett ur tävlingssammanhang men sett till anknytning var det bra. Annars hade jag varit borta hela vintern.
– Så dottern hängde med till USA på turne i två veckor i världscupcirkusen. Jag hade hjälp efter vägen med "nannys" så dottern var med överallt. Alla känner alla på tävlingar så det blev också ett kollektivt omhändertagande och min fru anslöt också efter ett tag och följde turnén därborta.
Tommy och hans familj, fru Sofie och döttrarna Astrid,16 och Sigrid,13 bor i Östersund sedan 2005.
– Min fru är från Vemdalen så vi har bott nära hennes släkt under många år. Så framöver är det dags att komma lite närmare mina rötter, men just nu går barnen i skolan och min fru har sitt jobb.Jag har aldrig jobbat eller verkat i Östersund så jag har aldrig känt att jag bott där. Jag har antingen jobbat i Åre, Stockholm eller i Falun.
Skidåkning har dock varit och fortsatt vara en stor del av hans 43-åriga liv.
– Jag brinner för utveckling och hoppas kunna bidra med den kompetens och det nätverk jag byggt upp under mitt liv inom idrottens värld. Jag har alltid varit stolt över Boden. Inte minst när jag kommer hem igen och andra också har upptäckt att vi är duktiga här. Tidigare var det nedmonteringskänsla och nu är en uppbyggnadskänsla. Det tycker jag är jäkligt kul.
Själv var han också verksam i flera idrotter i Boden innan han valde skidorna.
– Jag tror alltid det var skidor jag drogs till. Jag älskade att vara här i backen. Mina döttrar åker också slalom men det är inget vi tvingat dem att göra. Äldsta dottern Astrid har nu sökt till fotbollsgymnasium och spelar i division 1. Yngre dottern spelar också fotboll och jag är fotbollstränare.
– Det är kul att de åker skidor så vi kan vara ute tillsammans med det är kanske inte alltid lika roligt för dem att vara förbundsgubbens ungar. Min fru var också med i landslaget. Det blir ganska lätt när man kommer med ett litet barn att de förväntas vara duktiga och det går i arv men det är sällan som det gör det.
Idag finns Tommy på jobbet i Klinten varann vecka och hemma varann vecka.
– Det är idealiskt. När man är i Klinten så fastnar man lätt i att flytta vedbackar. Hemma ägnar jag mig mer åt siffror.
I dag finns 41 anställda i Klinten som förre vd:n Peter Engström humoristiskt beskriver som "schweiziska armeknivar" som ska kunna jobba i skidshopen, restaurangen eller skidbacken.
– Att ha folk som kan hoppa in när det kör ihop sig är jätteviktigt, säger Tommy.
Han rör sig ofta runt anläggningen och hjälper till med ett handtag där det behövs.
– I går körde jag liften och dagen innan pistmaskinen.
Måste en vd kunna köra pistmaskinen?
– Nej, men det var kul att få in det på ett hörn. Jag måste få säga att det var väldigt roligt. Längdspåret blev kanske lite krokigt, men det kan bli bättre till nästa gång.