De visar sina papper från Migrationsverket. Besked om att nu dras det ekonomiska biståndet in och att de inte får bo i asylboende längre.
Kuriren träffar fyra kvinnor som sedan några veckor tillbaka är hemlösa och utan pengar. De är trötta, hungriga och mycket rädda. Flera av dem går på antidepressiv medicin. De sover inte på natten, även om de får tillfälligt logi. Oron tär. Två av dem har varit till socialtjänsten och bett om pengar till mat. Men där måste de visa upp ett intyg från Migrationsverket att de medverkat till att resa från Sverige.
– Nu ska vi se om någon av dem får ett intyg från Migrationsverket att de samverkar. Så går det kanske att få bistånd från socialtjänsten, säger diakonen Rickard Fjällström, som försöker hjälpa dem.
Negesta Roam Gewforn kommer från Eritrea.
– Jag har varit här i Boden i fem år. Nu har de slängt ut mig på gatan. Vad ska jag göra?
Hon är en av dem som förlorat sin plats i asylboendet efter att den nya lagen om ersättning och boende trädde i kraft den 1 juni. Hon har inte längre sin id- bricka och får inte heller ekonomiskt bistånd. Det beskedet har hon fått skriftligt. Nu har det gått tre veckor. Hittills har hon fått sova hos en vän.
Hon gråter och säger att det inte går att åka tillbaka till Eritrea.
– Snälla ge mig bara någonstans att bo, så kan jag göra som nu, gå till kyrkan och andra ställen för att få mat.
Nallya Rashitdinova, som har varit i Sverige i tre år, visar en handling från den utredning som gjorts om henne. Där står det att Kirgizistan, där hon bodde innan hon kom hit, inte har registrerat henne som medborgare. Därför kan hon inte få resa dit. Uzbekistan, där hon är född, uppger att hon inte kan komma därifrån, därför får hon inte resa dit. Hon är förtvivlad. Än så länge har hon kvar boendet, men har blivit av med biståndet.
– Jag är svårt sjuk, har opererats flera gånger i hjärtat och för diskbråck, säger hon.
Nu kan hon varken gå till läkare eller hämta ut medicinen som hon är helt beroende av.
Systrarna Brenda och Sabina med efternamnet Selimovic har fått ett tält av diakon Rickard Fjällström.
– Han sa att vi kunde tälta vid kyrkan, men jag var rädd. När jag frågade en kompis om vi fick tälta där hon bor sa hon att vi fick komma in och sova, berättar Sabina Selimovic.
De gäspar, är bleka och säger att de mår mycket dåligt.
– Jag har gått ner flera kilo, säger Sabina.
De är romer och kommer från Montenegro.
– Vi blir mycket illa behandlade där.
De har varit till Frankrike, Sverige, Frankrike, Schweiz och fick åka tillbaka till Sverige igen.
– Man har ingenting att äta, ingenstans att sova, man är jätteledsen och har en klump i magen, säger de.