Här vilar inga ledsamheter

Lägret hålls vid Sörbyns camping för fjärde året i rad och är ett erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan Röda korset i Apatity och Röda korset Boden. I år är det tolv barn i sex till tolv års ålder som tillsammans med tolv föräldrar och en ledare från Röda korset hämtats med buss från Apatity till Boden. De har stugbyn för sig själva men nere på stranden finns andra barn och vuxna som njuter av sol och bad. Det här året är det barn med medicinska funktions-hinder, som njur- och hjärtproblem eller hörsel- och synskador som är med på lägret. ? Röda korset i Apatity väljer vilka som får komma hit, säger Anki Larsson som är ledare. Behandlas annorlunda Alla barn bor i familjer hemma i Ryssland och inte på institutioner, men i det ryska samhället prioriteras de inte så högt, berättar Anki Larsson. De får inte gå i skola och behandlas annorlunda än andra barn. Men så annorlunda är inte barnen. De springer omkring med eller utan kryckor, skriker och sprutar vatten. ? Det har varit vattenkrig från första dagen, säger Anki och tittar sig omkring. Anki Larsson har hjälp av två andra vuxna ledare, sin dotter Sara, tre kokerskor och tolken Irena. Dessutom har alla barnen med sig en förälder. I dag är en ledig dag då gruppen bara tar det lugnt i solen. Deltagarna bad ledarna om ledigt då det har varit en hel del aktiviteter de senaste dagarna. Utflykter till Teknikens hus, Pite havsbad, Western farm och Nordpoolen har stått på schemat och upp-skattats av de flesta. Inga språkproblem Språket är inget egentligt problem. De ryska besökarna vill lära sig så många svenska ord som möjligt och en gröt av rysk-svenska kommer ur de flestas munnar. Och så finns alltid tolken Irena Hansson i närheten. Platsen är idyllisk, med sandstrand, gungor och stora områden där barnen kan leka. ? Här har de möjlighet att leva ut. De blir sedda, hörda och berörda hela dagarna, säger Anki Larsson. Målet med lägret är att kontakterna som knyts under tio dagar i Sverige ska kunna utvecklas i Ryssland. En föräldragrupp har startat i Apatity och förhoppningsvis kommer ett läger att kunna hållas i Ryssland nästa sommar. Det är nämligen sista året som barn och vuxna från de två vänorterna träffas i Sörbyn. ? SARA!!! Ett skrik skär genom luften, kryckor och fötter hörs mot gruset och en liten mörkhårig flicka med vita knästrumpor viner förbi med sina två gånghjälpmedel. Hon springer ifrån sin väninna och skrattar med hela det lilla ansiktet. ? Det finns inga krav eller sura miner här, säger Anki, barnen får göra vad de vill och kan känna sig fria.

Här vilar inga ledsamheter

? Hon säger att det är roligast att gunga, översätter tolken Irena Hansson.Den smala flickan med lite för stora glasögon heter Galia och kommer från Apatity.Hon är ett av barnen som fått åka på läger till Sörbyn för att leka, lära känna nya vänner och vara fri.

? Hon säger att det är roligast att gunga, översätter tolken Irena Hansson.
Den smala flickan med lite för stora glasögon heter Galia och kommer från Apatity.
Hon är ett av barnen som fått åka på läger till Sörbyn för att leka, lära känna nya vänner och vara fri.