Före lunch har hon delat med sig av sina egna erfarenheter som överlevande från Estonia-katastrofen. Efter lunch handlar det om stödet och omhändertagandet. Hon arbetar åt Röda korset och anser att framsteg har gjorts.
- När jag ser på utvecklingen i ett större perspektiv så har man tagit stora steg framåt. Vi har kommit långt när det gäller akutomhändertagandet men det långsiktiga stödet är mer otydligt.
Träffa andra
Hon menar att samhället erbjuder akutomhändertagande men också borde erbjuda ett långsiktigt stöd till de drabbade, men gör det inte. Hon nämner som exempel tsunamikatastrofen där det tog lång tid innan rätt hjälp tillhandahölls. Det blev tydligt hur viktigt det är att träffa andra i samma situation.
- Eftersom det inte erbjuds från samhället har föreningar tagit över den rollen. Föreningarna bygger på frivillighet och därför varierar kontinuitet och utbud över landet. Röda korset samarbetar med flera av dessa föreningar och ger stöd till deras medlemmar.
Förr var det experter som tog hand om behoven men nu satsar man på en bred beredskap hos individerna på arbetsplatsen. Då kan företaget själv erbjuda det stödet.
Bra verktyg
Lena Goldkuhl, Kriskompetenscentrum vid Luleå tekniska universitet, tycker att utbildning inom detta område är viktigt, inte bara för personer som jobbar med säkerhet och krisberedskap.
- Alla som har någon sorts personalansvar borde gå en sådan här utbildning. De företag som tar bra hand om sin personal efter en krissituation har mindre sjukskrivningar och färre uppsägningar.
Linnea Nordström, områdespolis i Luleå, är en av deltagarna i endagsutbildningen. Hon är med i Luleås POSOM-grupp, psykiskt och socialt omhändertagande, på sin arbetsplats.
- Det är jättebra och givande. Det ger alltid mer att lyssna på någon som varit med om något istället för att läsa. När man möter drabbade i svåra situationer så är det här ett bra verktyg, säger hon.