Strömsnäsgården ligger idylliskt belägen med utsikt mot Luleälven.
Strömsnäsgården ligger i Havsträsk några mil utanför Boden i en sluttning ner mot Luleå älv som glittrar i solen idag. Korna betar fridfullt i hagen, men ingen människa syns till på gården.
Magnus Eriksson och Åsa Lindmo håller till på gärdet en bit bort. Det är stora kycklingflyttardagen när Kuriren hälsar på och då måste alla i familjen hjälpa till, även barnen.
– Det är ganska intensivt och det tar på krafterna, och inte lika roligt som styrketräning tycker vår son, men nu har barnen fått ledigt resten av eftermiddagen, säger Magnus Eriksson leende.
Det är dags för Magnus Eriksson och Åsa Lindmo på Strömsnäsgården att placera ut kycklingarna på grönbete.
De har beställt ägg från södra Sverige och sedan haft dem i ett kläckskåp fram tills att kycklingarna kläckts.
De första veckorna fram tills att de får fjädrar bor de inomhus men sedan är det dags att komma ut på grönbete.
Grönbeteskycklingar får gå ute i en inhägnad som flyttas varje dag så att de alltid ska ha tillgång till fräscht gräs.
Magnus Eriksson och Åsa Lindmo bär försiktigt kycklingarna och placerar ut dem.
– Vi gör allting själva från att de kläcks tills att vi slaktar dem i gårdens slakteri, så vi transporterar inga levande kycklingar, berättar Åsa Lindmo.
Strömsnäsgårdens kycklingar får äta hur mycket gräs de vill och picka och krafsa marken.
Djurhållningen som de tillämpar är de ganska ensamma om i Norrbotten.
Kycklingarna bor ute på gärdet i tio mobila inhägnader, som de kallar dem, och förutom foder får de äta gräs, krafsa i backen och picka i sig larver så mycket de vill. En gång om dagen tar de hjälp av en dolly, ett slags vagn med hjul, och flyttar inhägnaderna, eller de mobila enheterna som de kallar dem, en liten bit så att kycklingarna får nytt fräscht gräs.
– Vi kallar det för grönbeteskyckling för kycklingarna får komma ut i naturen och vara just kycklingar. Det är också bra för markerna då de lämnar sin näringsrika gödsel efter sig, säger Magnus Eriksson.
Senare under sommaren kan de låta korna beta gräsets återväxt eller slå det och använda till kornas vinterfoder.
Värphönsen på gården får gå ute i en hage.
Grönbeteskycklingarna är deras huvudsysselsättning. De brukar föda upp mellan 1 000 och 2 000 under en sommar.
Därutöver har de 300 värphöns som de jobbar med på ett liknande sätt.
På vintern bor de inne men sommartid tas de ut till ett mobilt hönshus på hjul. Inne i hönshuset har de sina sittpinnar och lägger sina ägg i reden, men de får också vara utomhus hur mycket de vill i en hage med elstängsel och äta gräs som ett komplement till fodret.
När Åsa Lindmo och Magnus Eriksson ska hämta ägg gör de det genom en lucka utifrån och behöver aldrig gå in i hönshuset.
Var tredje dag flyttar de huset och hela hagen.
Korna får tillgång till nytt gräs genom att hagen flyttas kontinuerligt.
Samma sak gör de med de nio fjällkorna som de har för köttproduktion. De går i en liten hage med elstängsel som flyttas var tredje dag.
– Vi förbereder flera hagar åt gången så att det ska gå lätt och har mestadels plaststolpar som är enkla att sätta ner i marken till stängslet. Korna är vana vid att flytta så det är inga problem, säger Åsa Lindmo.
De nio fjällkorna går ute året runt berättar Åsa Lindmo.
Genom att flytta djuren på det här sättet hinner gräset och gräsrötterna återhämta sig, istället för att korna går en hel sommar i samma hage och betar och trampar upp gräset på en stor yta så att det aldrig repar sig.
Med den här metoden räcker gräset som korna äter mycket längre.
Korna går ute året runt. I sin vinterhage har de uppvärmt vatten och en ligghall med halm där de kan gå in.
Åsa Lindmo trivs på landet.
Magnus Eriksson och Åsa Lindmo har varit tillsammans i 25 år. Han arbetar som personlig assistent och hon som församlingsassistent i Svenska kyrkan.
Det var för åtta år sedan de flyttade ut till gården och började driva lantbruk. Ingen av dem hade någon utbildning eller erfarenhet av det sedan tidigare.
– Den enda utbildning vi har är den vi har fått på Youtube, säger Åsa Lindmo och skrattar.
Magnus Eriksson och Åsa Lindmo bestämde sig för att starta ett hållbart lantbruk tillsammans.
Magnus Eriksson var intresserad av kost och hälsa och ville testa att producera sin egen mat på ett hållbart sätt. Men även om det var hans vision ursprungligen, drogs Åsa Lindmo snart in i det också och idag är hon lika engagerad som han.
– Vi trivs här och jag tycker det är fantastiskt att veta var maten man äter kommer ifrån och ha koll på hela förloppet, säger hon.
Strömsnäsgården ligger invid sjön Havsträsk utanför Boden.
För att kunna betala av på lånen de tog för att köpa gården fortsätter de med sina vanliga jobb tills vidare, men på somrarna tar de långledigt för att hinna med allt. Den långsiktiga planen är att bli heltidsbönder.
Svalorna har sin egen tillflykt på gården.
De förfogar över elva hektar åkermark. En del av den arrenderar de.
– Vi förbereder också för att kunna ha gris och vill gärna inleda ett samarbete med en biodlare, berättar Åsa Lindmo.
Åsa Lindmo och Ida Lundmark har blivit kollegor på gården.
För några år sedan startade de ett samarbete med Ida Lundmark, 43 år, som driver sitt företag Strömsnäsgårdens Grönsaker på gården.
Den här dagen är hon på plats och jobbar med det stora grönsakslandet.
– Jag använder fasta upphöjda bäddar där jag försöker gräva så lite som möjligt och så använder jag gödsel från kossor och höns på gården, berättar hon.
Ida Lundmark bor i Boden och pendlar till jobbet som revisor på Skatteverket i Luleå, där hon fortfarande är anställd.
För några år sedan kände hon att hon behövde en förändring i livet och bestämde sig för att gå en lantbruksutbildning i ekologisk grönsaksodling i Skara. Efter det letade hon efter en gård att köpa, men hittade ingen lämplig. På en Rekoutlämning träffade hon Magnus Eriksson och frågade om han hade tips på någon gård.
– Då sa han: Varför odlar du inte hos oss istället? Och sedan gjorde jag det och det funkar jättebra, berättar Ida Lundmark.
Hon odlar allt från kål till morötter som hon levererar till det lokala företaget Noah, en återförsäljare av småskaligt producerad mat från närområdet, till Luleå kommuns förskolor och äldreboende.
På gården finns också grönsaksodlingar som Ida Lundmark ansvarar för.
Magnus Eriksson och Åsa Lindmo också sina produkter via Noah som samarbetar med butiker på olika orter. De har även försäljning hos Saluhallen i Boden, på Rekoringen, på sin egen hemsida och i sin gårdsbutik nere vid vägen.
Gårdsbutiken är en gammal busskur som har stått uppe i Harads tidigare. Den är obemannad och man betalar med Swish.
– Här har jag en kyl och en frys med enkelt fika och glass, ägg och lite korvar tillverkade av kött från våra kor. När vi har kycklingkött klart kommer det också att finnas till försäljning.
Bytesboden var en idé som Åsa Lindmo fick av kompisar i södra Sverige.
Mitt emot ligger den lilla bytesboden som har öppet från maj till oktober.
– Vi hade en bastu här som vi inte använde, så jag tänkte testa något liknande som mina kompisar i södra Sverige har gjort.
I bytesboden kan folk lämna och hämta kläder och prylar som de vill. Allt är gratis.
Här kan man lämna sina överblivna kläder och saker och packa upp det själv. Vill man sedan ha något som någon annan lämnat är det bara att plocka med sig. Allt är gratis.
Åsa Lindmo har ordnat lådor i bytesboden där folk kan packa upp begagnade kläder sorterade efter storlek.
– Det är jättepopulärt. För oss är det ett sätt att jobba mer med hållbarhet och dessutom drar verksamheterna kunder åt varandra, säger Åsa Lindmo.
Gårdsbutiken är inhyst i en gammal busskur från Harads.