Erik Engströms 50-årsfest firades på en flotte på Råneälven. Då fick han också tillfälle att tacka flera av sina vänner som funnits där när han hade det som allra tuffast.
Den här dagen skiner solen från en molnfri himmel och snön gnistrar förföriskt. När Erik Engström, 51, kommer körande i sin lastbil på väg ut för att hämta ännu ett timmerlass gungar det lite lätt i bilen när han passerar över några gropar. Den här veckan transporterar de timmer i det som normalt är väglöst land. Vintertid går det ändå att göra provisoriska vintervägar genom det vidsträckta myrlandskapet.
– För några dagar sedan var det ett riktigt snöoväder. Killarna som sköter om vägarna har gjort ett bra jobb med att få undan snön, säger Erik Engström och ler.
Han befinner sig i Boden kommuns norra hörn några kilometer in från Renoträskvägen. När han har stannat vevar han ner fönstret och kisar mot solen.
Erik Engström har haft eget åkeri sedan 2003 och han har kört lastbil från det att han blev myndig.
– Jag skulle ha svårt att tänka mig ett annat arbete. Jag älskar verkligen det här, säger han med eftertryck.
Sammanlagt finns tre av åkeriets lastbilar på den annars öde myren den här granna vinterdagen.
För mindre än två år sedan skrev vi om Eriks far Hans Engström som ramlade med huvudet före när han klev fel på väg upp i lastbilskranen. Hans Engström som var en stor profil både i bygden och inom lastbilsbranschen överlevde mirakulöst fallet trots att han bröt nacken. Han klarade sig också utan att förlora känsel i vare sig armar eller ben. Men han transporterades till universitetssjukhuset i Umeå dår han tvingades till en svår och omfattande nackoperation.
Kort efter hemkomsten till Valvträsk drabbades han av en elakartad covidinfektion.
Valborgsmässoaftonen 2021 avled den profilstarke och omtyckte Hans Engström efter att ha legat nersövd i respirator i cirka två veckor. Eriks mamma Kerstin Engström insjuknade samtidigt och hon var också mycket nära att dö av samma orsak men efter två månader på sjukhus hade hon till sist återhämtat sig så pass att hon fick återvända hem till Valvträsk.
– Den värsta tiden i mitt liv, säger Erik Engström och skakar på huvudet.
Hans Engström överlevde mirakulöst det svåra fallet när han föll huvudstupa från stegen på väg upp i lastbilskranen. Hans Engström var byaålderman i Valvträsk och en stor och omtyckt person i såväl bygden som lastbilsbranschen.
Erik drabbades samtidigt också själv av samma förhatliga virus vilket ledde till att han fick ligga sju dagar på Sunderbyns sjukhus men han behövde aldrig sövas ner utan det räckte med att han fick syrgas under den kritiska veckan.
– Första två, tre dygnen kunde jag knappt andas. Och jag hade också 40-gradig feber. Och jag visste ju att både mamma och pappa var svårt sjuka. Och jag fick ju inte träffa dem, säger han och blickar ner.
På Hans Engströms begravning var hans hustru och Eriks mamma Kerstin Engström fortfarande så sjuk att hon inte kunde medverka i kyrkan.
I dag kan Erik Engström blicka tillbaka på den hemska tiden och han hyllar personalen på sjukhuset, inte minst för den medmänsklighet som han möttes av där.
– Jag hade en sjuksköterska och hon kom och satt med mig. Jag har haft både din mamma och pappa här och jag vet hur jobbigt det är för dig. Hon satt en stund och vi pratade. Det är så mycket värt en sådan gång, säger han.
Trots att det har gått så lång tid blir han ledsen när han tänker tillbaka på den tiden. Samtidigt minns han med stor värme alla de varma hälsningar som kom från en mängd olika håll under den här tiden:
– Som jag sa när jag fyllde femtio år. De där sms:en och hälsningarna på messenger med styrkekramar och andra sådana meddelanden som visade att de tänkte på mig och på oss, de betyder mycket när man är i den där perioden. Det betyder mer än många tror, säger han. När Erik blickar tillbaka på den tuffa covidtiden känner han också en stor tacksamhet att han har fått ha sin pappa Hans så nära. Både som granne i byn men också som far och vän där man kunde prata och dela funderingar runt det mest.
– Han fanns alltid där. Vad jag är glad över i dag med all sorg och bedrövelse som var då är ju att vi hade en sådan fin relation. Det är inte många som hade en sådan stark far- och sonrelation som jag och Hans hade. Vi var aldrig osams och knappt ens oense. Han var bland annat med på alla lastbilsmässor som jag åkte till. Han var jämte med mig, säger han.
Till minne av Hans Engström.
Sedan fortsätter han:
– Sedan har han aldrig sagt åt mig hur jag ska göra. Och det är ju också en styrka som pappa att du står pall som stöd intill men att du låter son eller dotter ändå få ta egna beslut även om du själv kanske hade gjort det på ett lite annorlunda sätt, säger Erik.
På lastbilen finns en minnesdekal för att hedra Hans. Samma klistermärke sitter på flera av de anställdas unikaboxar som varje chaufför också har.
– Han finns med oss i tanken. Trots att han blev 79 år körde han sin bil. Inte fulla skift men ändå regelbundet. Han ville ha det så. Jag försökte ju få honom att lugna sig lite men det här är ju inte bara ett arbete utan det är också en livsstil, säger Erik.
Sedan sätter han sig i kranen för att lyfta på virket som väntar i den stora vältan. Samtidigt som han börjar att lasta rullar chauffören och Marcus Lund med ett fullastat ekipage på väg ner mot Munksund där det ska lossas.
– Den här synen hade pappa gillat. Tre fullastade bilar, säger Erik.
Cirka 20 minuter senare är det Eriks tur att återvända med full last över den provisoriska vägen över den vintriga myren.
– Som jag sa. Jag hade inte kunnat tänkt mig något annat jobb. Och den här tiden är magisk. Och som pappa sa, lassen måste in. Och så är det ju.