I samband med det årliga fordonsmötet i höstas frågade vårdbiträdet Jonas Ekebjär, som då var bilansvarig på centrumgruppen, enhetschef Stig-Erik Svensson på transportenheten när de skulle börja med elcyklar. Ja, så blev Jonas cykelansvarig för projektet i sin hemtjänstgrupp, som blev pilotgrupp.
Jonas Ekebjär har själv flera års erfarenhet av att cykla med elcykel. Hanna Lindgren och hennes kollega Josefine Andersson, vårdbiträde, som jobbar i centrala Boden har använt de nyinköpta elcyklarna.
– Det är skönt. Vi har inte alltid så mycket gångtid till förfogande och då går det snabbt med en elcykel, säger Josefine Andersson och tillägger att de tjänar hur mycket som helst.
– Man kommer upp i 25 kilometer i timmen. Så fort kan man ju inte gå.
Hon går eller cyklar till brukarna, men använder inte bil, och tycker projektet har fungerat mycket bra.
– Jag är jättenöjd. Man hinner fram i tid och det är så bekvämt, säger hon.
Hanna Lindgren håller med.
– Sedan är det bra för miljön. Om man kör bil till brukarna ska du dessutom ha parkeringsplats.
Hanna Lindgren använder ibland bil innan hon började med elcykel och tycker det är en jättestor fördel att slippa leta p-plats.
Vad går fortast, bil eller elcykel?– Det är cykel, helt klart, om du ska upp i centrum. Det är så smidigt. Det känns tryggt också. Den är stabil. Du behöver inte trampa så mycket, utan får bra med hjälp.
Vintertid, hur fungerar det då?– Det blir lite komplicerat då det är mycket nysnö och när det är halt. Man får cykla försiktigt. Det har ändå funkat bra. Sedan har de plogat ganska bra i centrum och då har det gått lätt att cykla, säger Josefine Andersson.
Hon tycker det är bättre att cykla än att gå när det är halt. Vintertid har elcyklarna de använder dubbdäck, med 300 dubb på vardera däck.
– Med dubbdäck funkar det, inga problem, men det får inte vara för kallt. Då blir det kyligt i ansiktet. När man cyklar runt är det många i allmänheten som tycker det är häftigt och har fått upp ögonen för det här. Många är positiva och tycker det är roligt att kommunen satsar på hemtjänsten, säger Hanna Lindgren.
Jonas Ekebjärs farhåga var om man skulle på bli tvungen att ta med sig batteriet in till brukarna på vintern, men det har visat sig att man kan cykla en hel dag och lämna batteriet ute även när det är minus 15 grader.
– Det är det mest positiva.
Skillnaden är, inflikar Josefine Andersson, att de vintertid måste ladda batteriet varje dag. På sommaren räcker det var fjärde dag. Då kan man cykla fem-sex mil på en laddning under gynnsamma förhållanden.
Båda vill fortsätta att cykla.
– Jag tror att det behövs, tillägger Hanna Lindgren. Det är jättebra att kommunen satsar på hemtjänsten med elcyklar för vi behöver utveckla verksamheten med transportmedel. Det är framtiden tänker jag.
Jonas Ekebjär förklarar att tanken är att samordnarna som lägger insatsscheman i centrum ska kunna utöka den cykelburna personalens slingor hos brukarna och därmed kunna ersätta den bilburna personalen.
– Det är något som vi strävar efter, men det är inte helt lätt att få folk att prova. Jag har begjort att få ha en dag här där jag enbart står och visar hur cyklarna fungerar och att de får prova.
Josefine Andersson säger att de också försöker visa sina kollegor och förmå dem att testa, eftersom det är ett så bra hjälpmedel för dem i verksamheten.
– De är våra ambassadörer. De kan det här och har cyklat höst, vinter, vår och sommar, säger Jonas Ekebjär.
Fler cyklar skulle också lösa en del av det trafikkaos som nu råder på Sanden. Under den tiden intervjun pågår utanför Sanden är den en hisklig trafik ut och in från området via Norra järnvägsgatan.
Så vad säger ni till politikern?– Fler elcyklar, säger Josefine Andersson.