I en lång rad gled de fram, bilarna som släppte av de vackra människorna som skulle på bal. Inramningen före på Kvarnängen blev dock lite störd av ett, lindrigt sagt, ostadigt väder. Solen glimtade till då och då, men det gjorde även vindpustarna och regndropparna.
Fast det spelade mindre roll för de glada festklädda ungdomarna. De kramades, skrattade och skålade och såg fram emot lördagskvällens bal på Bodensia. De flesta hade inte funderat så mycket på framtiden, förutom sommarjobb och ta det lugnt. Men Terese Strömberg hade en tydlig inriktning.
- Jag ska studera till veterinär, det är längesedan jag bestämde mig för det. Jag vill hjälpa djur. Hemma har jag två hundar, en katt och snart en iller.
I en av de första bilarna, en A-ford, fanns Maria Marttala och Philip Backman. Han var klädd i en jackett som han låtit sy upp till balen.
- Den är stilrenare än en kavaj, och det här gör man bara en gång.
Philip Backman hade även lagt ner energi på den övriga utrustningen. Cylinderhatten var köpt från London och käppen, som var minst 150 år gammal, hade hans pappas morfar ägt.
Emma Hagberg bara njöt av stunden med något rött i ett glas, hon tänkte enbart på nuet.
- Nu ska jag bara bli stor, sa hon och skrattade.
Vid ett litet buskage stod Elin Vikman och Therese Nilsson. Den sistnämnde visste precis vad som väntade under sommaren. Hon skulle direkt efter skolan till Aitik och köra lastbil.
-Jag har alltid haft det intresset, kanske för att pappa hållit på, sa hon.
Nästan mitt på området skrattade och skålade fyra personer. Bland annat Amandah Andersson i sin orange klänning. Hon tvekade inte när det gällde hennes mål i yrkeslivet.
-Jag ska bli filmproducent, jag hoppas att jag till hösten kan komma in på dramatiska högskolan.