Garnisonspastor vittnar om ökat våld
Situationen har blivit svårare för de svenska soldaterna i Afghanistan. Garnisonspastor Helge Stålnacke har kommit hem från oroligheterna, men i hjärtat är han kvar hos sina soldater.
DRÖMMER SIG BORT. "Jag har ju kommit tillbaka hit fysiskt, men mentalt har jag inte riktigt landat än", säger Helge Stålnacke som kom från Afghanistan i augusti.
Foto: Linda Kask
Helge Stålnacke talar om "sina soldater" och hur tryggt det känns att vara tillsammans med dem i en situation som åtminstone här hemifrån kan uppfattas som mycket farofylld. Klimatet har hårdnat i Afghanistan och situationen för de svenska soldaterna är svårare nu än tidigare. Vid flera tillfällen har soldaterna i Isaf-styrkan råkat ut för beskjutning och andra incidenter, uppger Helge Stålnacke. Själv upplever han en känsla av maktlöshet när han inte finns på plats själv. - Jag gjorde en kortare mission där den här gången, eftersom jag ville hinna hem till inryckningen av värnpliktiga. På plats kan jag göra något, jag kan krama om soldaterna när de varit med om svåra händelser.Kramas
När han får frågan om han kan ge något exempel på omskakande händelser från sin senaste mission tystnar han och funderar en stund. - En grupp svenska soldater skulle eskortera en lastbil till ett område där det var oroligt. När de lämnade huvudcampen blev de beskjutna och tvingades ta skydd. I augusti skadades dessutom två män från Luleå när de färdades i ett fordon av typen Galten. Vägen gav vika och Galten voltade. - Först fick vi fel information, vi fick höra att Galten hade störtat 36 meter utför ett stup. Då tänkte jag, vem klarar 36 meter? Sedan fick vi veta att det handlade om tre till sex meter. Lyckan var total när jag träffade soldaterna nästa dag, säger Helge Stålnacke och ler. De svenska soldaterna tas väl om hand både i Afghanistan och när de kommer hem, försäkrar han.- De får prata mycket och ha så kallade avlastningssamtal. Oftast har oroliga anhöriga här hemma det ännu jobbigare. Jag brukar säga att om någon förtjänar medalj så är det de här hemma. Söker tröst
Helge Stålnacke vittnar om att även soldater som till att börja med förnekar att de skulle vara troende, ändå söker tröst och trygghet hos en högre makt efter en tid. - De märker att de inte bara kan lita på sig själva. Jag välsignade en bil en gång. Sedan gick ett skott genom listen till bildörren, men ingen träffades. Jag fick ett meddelande av soldaterna där de tackade mig och sade: "Nu tror vi också på Gud". Helge Stålnacke hyser inga tvivel när det gäller den svenska närvaron i Afghanistan. Han är övertygad om att soldaterna har en mycket viktig uppgift att fylla där. Själv känner han, trots tryggheten hemma, en stark längtan tillbaka. - Det känns alltid jättebra att komma ned dit igen. När mina soldater åker dit tänker jag att det är bättre att jag är där med dem. Och jag älskar det afghanska folket. Människorna där är helt underbara.
Isaf-insatsen i Afghanistan FS 17 tog över ansvaret för den svenska Isaf-insatsen i Mazar-i-Sharif nu i maj. Sverige bidrar med soldater till Isaf, International Security Assistance Force. Isaf etablerades i slutet av 2001 och arbetar under ett mandat av FN:s säkerhetsråd och ett avtal mellan Isaf-styrkan och den afghanska regeringen. Större delen av den svenska personalen finns på den nybyggda campen i Mazar-i-Sharif eller har sin utgångspunkt från ett av de så kallade PO (Provincial Office) i provinserna. Sverige har deltagit i Isaf sedan årsskiftet 2001/2002. Ursprungligen var Isafs uppgift att stödja säkerheten i regionen runt huvudstaden Kabul. I början utgjordes det svenska bidraget av en underrättelseenhet, senare övergick bidraget i en enhet för civilmilitär samverkan.Afghanistan delas i två delar av bergskedjan Hindukush. I vissa områden söder om bergskedjan är situationen oroligare med regelbundna stridshändelser, även om incidenter riktade mot den internationella styrkan, samt hjälporganisationer och afghanska myndigheter, sker även i norr.Källa: mil.se
Så jobbar vi med nyheter