Efter några veckor, när Sverige förklarat sig neutralt tillsammans med Norge, hemförlovades hälften.
I Europa blev det i mångt och mycket ett krig efter tidtabell. När hundratusentals man, hästar, mat, vapen, ammunition, annan utrustning ska transporteras från sina mobiliseringsorter och ut i krig, måste tågen gå i tid.
Tyskarna hade sin Schlieffen-plan. Visserligen modererad (några menar urvattnad), men i stora drag som när generalen själv lämnade generalstaben 1906. Tyskarna skulle koncentrera ungefär åtta niondelar av sin armé i väster för en jätteoffensiv mot Frankrike. För att undvika de starka franska befästningarna skulle tyskarna ta vägen över det neutrala Belgien, trots att neutraliteten garanterats av Frankrike, England och det Tyskland som vid det tillfället var Preussen.
När tyskarna hade besegrat Frankrike och engelsmännen, skulle man vända sig mot öster och ta sig an Ryssland.
Problemet var att den tyska armen visserligen var kvalitativt bättre än de motsvarande, men att antalet soldater inte räckte till. De rekryter som tillförts flottan skulle kunna fyllt upp två armékårer, två armékårer som saknades i sömmen mellan två arméer på västfronten när britterna och fransmännen omsider gick till motanfall.
Det antogs allmänt att kriget skulle bli kort. Till jul skulle soldaterna antingen vara hemma (britterna) eller på helgpermission i antingen Berlin eller Paris (fransmännen och tyskarna).
Men det gick inte som det var tänkt. Det gör sällan det i krig. Belgarna ställde sig inte i rad vid vägarna och hurrade när tyskarna tågade förbi. Ryssarna trängde in i Öst-preussen betydligt tidigare än tyskarna räknat med, österrikarna tappade bort den serbiska armén och fick ordentligt med stryk av ryssarna.
Fransmännen ryckte enligt sin plan in i Elsass-Lorraine, besatte Mulhouse och allt var klang och jubel… tills tyskarna gick till motangrepp och fransmännen sköts ihjäl i sina väl synliga uniformer med röda byxor.
Fransmän och britter trängdes överallt tillbaka, den franska regeringen lämnade Paris inför risken att inneslutas i staden. Britterna började tala om att evakuera och åka hem, när tyskarna svängde in öster om Paris stället för väster om. Fransmän och britter gick till motanfall. Slaget vid Marne i början av september stoppade tyskarna och kriget övergick i ställningskrig och skyttegravskrig.
Ingen resa till vare sig Paris eller Berlin och ingen hemresa för britterna till jul. Istället grävde man ner sig på västfronten och anföll i ändlösa offensiver som knappast ändrade frontlinjens sträckning, utan bara krävde fler och fler liv.
Kriget blev ett världskrig med krigsskådeplatser både i Afrika och Kaukasus. På världshaven torpederades fartyg. Män dog. År efter år efter år…