– Det känns jätteroligt. Nu när jag sitter här på mitt nya kontor som jag har inrett så blir jag glad vid tanken och ödmjuk inför det förtroende som jag har fått.
Hon är adopterad från Colombia, uppvuxen i Uppsala och kom till Boden första gången som värnpliktig, då hon ville utmana sig själv och göra något spännande efter gymnasiet. Hon trivdes i lumpen och länge valde hon mellan att bli officer eller präst. När hon insåg att hon inte behövde välja mellan Försvarsmakten och kyrkan, utan kunde bli garnisonspastor, kändes beslutet självklart.
Hon läste teologi i Uppsala och Umeå, skrev sina uppsatser i Sydafrika och prästvigdes 2009.
Sedan 2005 bor hon med sin familj i Boden och kommer närmast från tjänsten garnisonspastor. Dessförinnan var hon präst i Mariakyrkan i Sävast och har även hunnit arbeta som militärpräst för de svenska styrkorna i Afghanistan och Mali.
Några kanske har hört henne i Morgonandakten i P1 eller i "Tankar för dagen".
Och visst känns det speciellt att vara Bodens första kvinnliga kyrkoherde, erkänner hon. Genom åren har hon tittat på väggen i sakristian med alla inramade fotografier av sina manliga företrädare och undrat vem den första kvinnan skulle bli.
– Jag har inte tänkt tanken att det skulle kunna vara jag. Men sedan mognar tiden och helt plötsligt är det jag. Det är en speciell känsla som är ganska stor, säger hon.
Boden växer ju och man kan förvänta sig att det flyttar in människor med många olika nationaliteter och trosriktningar, hur vill du bemöta alla dem?
– Det gör vi tillsammans. Vi har någonting i Boden som är ganska unikt, nämligen ett interreligiöst råd.
I rådet, som sorterar under kommunen, sitter representanter från de kristna kyrkorna, den muslimska föreningen och det buddhistiska templet i Boden, berättar hon.
– Därför finns det redan en struktur där vi har möjlighet att prata tillsammans kring trygghet, gemenskap och solidaritet när människor från olika samfund kommer hit. Är det någon som tillhör ett annat trossamfund kan jag hänvisa dit. Vi har också en vänskap med den katolska församlingen i Luleå som firar gudstjänst i våra lokaler.
Hon hoppas kunna bidra med glädje och energi i uppdraget och ett tydligt ledarskap.
–Jag önskar att man ska tänka att Svenska kyrkan i Boden har jag förtroende för, dit kan jag vända mig i både glädjestunder och svåra stunder.