Hon och barnen Mariam, 20, och sonen Khusein, 31 med Downs syndrom flydde från Ukraina den 24 februari. Rusias make stannade kvar eftersom familjen har djur på sin gård som ligger tio mil utanför Kiev.
– Min man är också volontär i kriget även om han inte strider. Det kändes tungt att han blev kvar, säger Ruisa, 51.
De tog sig via olika länder till Sverige i början av mars.
– Vi visste att Sverige har bra vård och sonen behöver ha nära till den på grund av sitt handikapp. Det kändes viktigt. Varför man skickade oss till Harads är en gåta. Vi bodde flera flyktingar i en lägenhet vilket var svårt för min son. Det blir för mycket intryck, så vi var desperata att hitta något eget och skrev en vädjan på facebook. Vi behövde få hjälp så sonen skulle må bättre, säger Ruisa.
Inlägget i sociala medier gjorde att privatpersoner och diakonen Rickard Fjellström blev engagerade i att försökte hjälpa familjen att hitta en annan bättre bostad.Vicevärden Lars-Åke Nilsson och bostadsrättsföreningen Bandyvallen hade då redan anmält att man ville hjälpa människorna som kom från Ukraina. Genom Hela människan kom han i kontakt med familjen.
– Jag tycker vi måste ställa upp för behövande. Lägenheten brukar vara uthyrt till vanliga gäster. Vi har satt in ett trinettkök och det finns toalett och dusch. Det fungerar att bo här, men det är mer som ett övernattningsrum. Nu får familjen bo här gratis på obestämd tid. Jag vill inte skriva något kontrakt för jag vet inte hur länge de kan få stanna.
– När familjen flyttade in visade jag dottern i familjen var allt finns som de är i behov av att hitta. Från bostaden har de nära till centrum, vårdcentralen och Migrationsverket. Vi har även en förening 3:7 i huset som hjälper personer med handikapp som varit hit med mat till familjen och även lovat baka åt dem, säger Nilsson.
Även familjen är nöjd med det lilla, men det kommer tårar när Ruisa pratar om sitt hem och vad de tvingas lämna.
– Det är nära till allt så det är toppen för oss. Det är klart att det inte är ett normalt boende i en lägenhet men det fungerar för oss, säger dottern.
– Vi vet däremot inte hur länge vi kan bo här och behöver något större. Kanske någon har något annat för oss. Vi är väldigt tacksamma för allt vi fått av alla snälla människor här, men vill återvända till Ukraina när kriget tar slut.