Flickor med ADHD får vänta på hjälp

En rapport som tagits fram av landstingets revisorer i Norrbotten visar att vården inte är jämställd för flickor och pojkar med diagnosen ADHD, det vill säga personer som har aktivitets- och uppmärksamhetsstörningar. Nästan fyra gånger fler pojkar än flickor får diagnosen. Flickor får dessutom sin diagnos ett par år senare och därmed får de vänta längre på vård."Inte förvånad"
- Jag är inte förvånad. Det här har vi sett över hela landet, säger Miriam Jaakola, ordförande i Attention Norrbotten, en förening som vänder sig till barn och vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder, som ADHD. Miriam Jaakola är i dag 31 år. Först vid 26 års ålder fick hon sin ADHD-diagnos. - Det var när vi började misstänka att min son hade ADHD. Jag bad om att även jag skulle utredas. Då hade jag varit sjukskriven för utbrändhet och depression. Jag var så arg på mig själv för att jag inte klarade av det andra gjorde. Aldrig nöjd
Hon konstaterar att hon aldrig har kunnat stanna särskilt länge på samma ställe. - Jag har aldrig förstått hur andra människor har kunnat vara nöjda. Jag har alltid varit på väg någonstans. I mina dagböcker stod det alltid "varför?". Nu har jag fått svar på mina "varför" och kan skriva "därför" i stället. I skolan hade hon svårt att sitta stilla. Hon var utåtagerande, något som bortförklarades med att hon hade en ensamstående mamma. - Det var kaos i huvudet. Jag såg aldrig en röd tråd och förstod inte sambandet mellan mina handlingar och det som hände.Hon konstaterar att flickor ofta överkompenserar och kämpar för att vara duktiga. Därför kan deras ADHD vara svårare att upptäcka, menar hon. - Det kan leda till självskadebeteende, inte bara att man skär sig själv utan även ätstörningar, som anorexi. Flickorna pressas ofta hårdare i skolan än pojkar. Pojkar med ADHD uppmärksammas tidigare för att de stör arbetsron i klassrummet. Bemötandet varierar
Hennes dotter, som är elva år, har nyligen fått diagnosen ADD. Det innebär i hennes fall att hon snarare är underaktiv än hyperaktiv. Hennes koncentrationssvårigheter ledde till stress och oro. Bemötandet från skola och från vården varierar mycket, menar Miriam Jaakola. - En del läkare och lärare är väldigt pålästa, andra lever kvar i det gamla. Man måste själv vara väldigt påläst, konstaterar hon. Miriam Jaakola påpekar att personer med ADHD kan leva ett normalt liv. En del behöver centralstimulerande läkemedel, andra inte. Hennes förhoppning är att situationen för kvinnor och flickor med ADHD ska förbättras. - Vi ska vara stolta över att landstinget i Norrbotten har lagt upp det här på bordet. Nu hoppas jag att det blir en förändring.

Flickor med ADHD får vänta på hjälp

Pojkar med ADHD får tidigare diagnos och fortare hjälp än flickor. - Flickorna drabbas ofta av ångest och blir självdestruktiva, säger Miriam Jaakola.