Norrbottens Media träffar honom inne i Ria Oasens kök i Boden. Klockan är strax efter nio. Potatisen ligger redan i grytan och Micke har lagt ut fläsket som ska stekas.
– I dag blir det stekt fläsk med löksås. Det brukar vara populärt bland besökarna. Jag brukar laga till 15-20 lunchportioner.
Synliga skadan efter stroken är att han haltar med ena benet efter sig och högra handflatan är knuten.
– Jag klarar mig med en hand. Arbetsstolen och en specialskärbräda har jag fått av arbetsförmedlingen i Luleå. Det är suveränt med stolen, för den är höj- och sänkbar om jag blir trött i benen.
Micke tar en paus för en pratstund vid köksbordet.
– Jag flyttade från Avan när jag var 17 år och gick sedan i restaurangskola i Stockholm på 80-talet.
Han jobbade på olika hotell i Stockholmstrakten innan Micke återvände till Luleå under VM-seglingar 1988. Curt Bergfors som drev Luleå stadshotell anställde honom, men efter två år i stan blev det flytt till Örebro.Kockjobb fanns det gott om. Micke Johansson återvände till Norrbotten 1992 och hamnade uppe i Björklidens hotellkök. Därefter har han också hunnit med kockjobb i Västerbotten men även flera orter i länet senast Luleå. Micke träffade sin sambo Marie Pettersson 1997 i Arvidsjaur. Paret bor idag i Avan och har dottern Linn tilsammans.
Det var den 7 februari förra året en fredag efter jobbet på Ferruforms restaurang som Micke blev dålig.
– Micke brukar spela badminton efter jobbet. När han kom hem skulle vi göra mat och satte oss ute för att grilla. När Micke skulle resa sig upp ur stolen började han sluddra. Talet fungerade inte. Han fick ur sig några ord som lät jättekonstigt. Efter någon minut lät Micke som vanligt igen. Han har diabetes. Så jag trodde Micke var låg på socker och gav honom mat, säger sambon.
Under lördag och söndag var det ponnytrav i Boden.
– Jag och dottern for dit. På söndag åkte jag tillbaka till Avan på dagen bara för att hjälpa " Micke" skotta för det hade snöat mycket. Jag tyckte han såg sned ut i ansiktet och bad honom ringa sjukhuset medan jag for och hämtade dottern. När jag kom tillbaka så var beskedet att " Micke" skulle in direkt, säger Marie Pettersson.
Då hade han tappat lite finmotorik i höger hand men kunde prata fast han sluddrade lite grand.
– Han blev inlagd på en avdelning. På natten två dagar senare fick han stroken. Han ringde till mig vid halv sex och berättade att han blivit sämre och jag sade att han måste larma personalen, säger Marie.
När familjen kom upp senare på dagen så hade Micke fått en halvsidesförlamning.
– Lasarettet skulle ha satt in medicinen tidigare som skulle lösa upp proppen vilket man aldrig gjorde utan först när sidan var borta. Då var det försent, säger han.
– Ja, det känns bittert. Om han hade fått medicinen direkt så hade det inte blivit som det blev. Vi har ändå försökt lägga det bakom oss.För oss är det nuet som gäller, säger sambon Marie Pettersson.
Micke som hade noll rörlighet började träna direkt på sjukhuset.
– Jag hade tur att det fanns två tjejer från universitetet som gjorde en fem veckor lång praktik på lasarettet. Så jag fick köra två pass per dag och vara deras försökskanin. Det verkar ju ha gått bra, säger Micke, och skrattar.
Sitt goda humör har han kvar. Träningen fortsatte efter utskrivningen.
– Jag gillar att träna så det har varit lätt för mig att hitta motivation. När jag pratade med försäkringskassan och sa att jag vill jobba så öppnade sig alla dörrar. Mitt gamla jobb kontaktades men där var det bara heltid som gällde. Det visste jag skulle bli för mycket, så jag kontaktade arbetsförmedlingen och de började direkt söka jobb.
I samma veva kom han i kontakt med Samuel Backebjörk som var anställd på Ria Oasen i Boden.
– Våra hundar skulle para sig och han tipsade om att det behövdes en kock här. Jag fick börja arbetsträna och har trappat upp arbetstiden från två timmar tre dagar i veckan till 75 procent.
Från 1 december är Micke Johansson fast anställd på Ria Oasen. Där är han en omtyckt person. När Rias besökare kommer in genom dörren brukar de fråga först efter ”kocken”.
– Jag har aldrig sett min man så pigg och lycklig på ett jobb som det här, säger sambon Marie.
Själv tycker Micke Johansson att det känns helt fantastiskt att ha hittat en arbetsplats och vara behövd igen på arbetsmarknaden.
– Man blir ju frisk på köpet bara av det.