Festival med positiv omruskning
Lördag, Folkets Hus, Boden
Apostasy, The Duskfall, Babylon Bombs m.fl.
Så var det äntligen dags igen för Nordic Rage Metal Festival, den fjärde gången i ordningen. När vintermörkret hänger över oss är det dags för oss metalälskande människor att styra kosan mot Boden och få själen omruskad i positiv bemärkelse.
Även i år hade grabbarna i Bodenbaserade thrashmetalbandet Slowgate och deras kompisar fixat en bra festival. Tyvärr kom det inte lika mycket folk i år som i fjol, cirka 250, att jämföras med cirka 600 i fjol. Nicke Johansson, gitarrist i Slowgate, trodde att det berodde på att man hade satsat på fler okända, men dock bra, band i år.
Synd att inte fler kommer till festivalen och ger sig själva chansen att upptäcka nya bra band. De som var där verkade hursomhelst trivas alldeles utmärkt och stämningen var god. Det kunde de vakter som undertecknad pratade med under kvällen intyga.
- Inte en knytnäve på hela kvällen, sa en vakt, det är mycket mer att göra på krogen på helgerna än här.
En stor eloge således till publiken.
Det Piteå- och Luleåbaserade heavymetalbandet Cryonic spelar en melodiös och ibland pompös 80-talsklingande musik. De verkade spelsugna och sångaren, som hade bra tryck i pipan, och de övriga grabbarna gav verkligen järnet. Jag har bara hört lite av Cryonic på platt förut och kan konstatera att det var en klart positiv upplevelse att höra dem live.
Ett annat band, som var en ny bekantskap och dessutom en kul överraskning, var småländska Bullet från Växjö. De spelar en hård melodiös heavy metal med glimten i ögat. Influenserna från band som både tidiga Saxon och AC/DC hördes klart.
Grabbarna verkade stortrivas och de fick verkligen igång publiken. Gitarristerna och basisten såg så där pojkaktigt lyckliga ut över varje ton som de frambringade, och de hade bra publikkontakt. Sångaren jobbade också på bra och hade fin scennärvaro.
Babylon Bombs från Stockholm spelade en kul och ganska tung men melodiös glam/sleazemetal. Här saknades det inte heller energi och de lyckades också få igång publiken, som verkade gilla vad de hörde.
Kvällens riktigt maffiga tunggung stod Luleåbaserade The Duskfall för. De spelar en mycket driven blandning av thrash- och deathmetal.
De fem grabbarna hade kvällens största publik och verkade vara efterlängtade. Undertecknad var klart imponerad över The Duskfalls mycket tighta välspelade metal. Här handlade det om tyngd och råstyrka och de hade mycket bra publikkontakt inte minst på grund av deras sångare. Jag måste ge högt betyg till deras trummis som framkallade ett fantastiskt spel med både stockar och dubbla baskaggar.
Sist ut var det ångermanländska blackmetalbandet Apostasy från Kramfors. Sångaren jobbade på ordentligt med att försöka få igång publiken, som hade minskat en hel del fram till denna sena timme. De var duktiga rent tekniskt på sina instrument och sångaren hade hyfsat bra röst för den musik de spelade som dock blev ganska tråkig att höra på i längden. De lyckades inte framkalla någon ståpäls på undertecknad som också retade sig en del på sångarens manér.
Det är inte särskilt häftigt att dricka öl och halsa whisky på scen för att sedan skölja håret med densamma. Att fylla munnen med öl och sedan spruta ut den över de närmsta i publiken, som stod nära, ger inte heller något överbetyg. Får man önska ett femårsjubileum för festivalen nästa år?
Så jobbar vi med nyheter