Får inte några vikariat

1993 avslutade Annika Sandgren sin tvååriga barnskötarutbildning och efter det har hon hållit sig med vikariat i alla år fram till i januari 2008. Då tog det plötsligt stopp.- Förutom mina två barnledigheter har jag jobbat cirka 80 procent per månad, säger hon. Men fast hon funnits tillgänglig och redo att jobba har telefonen plötsligt tystnat. Annika Sandgren tror sig veta varför. Rädd för anställning
Hon har bara ett fåtal arbetsdagar innan hon kommer upp i den arbetstid som krävs för att Bodens kommun måste ge henne en tillsvidareanställning. - Jag vet att de som har betydligt mindre tid än jag har jobbat utan att vikarieförmedlingen ringt mig. Dessutom har flera förskolor bett att de vill ha just mig som vikarie men de har ändå tagit in någon annan, säger hon.Kuriren har kontaktat två olika förskolor i Boden. Båda har specifikt önskat Annika Sandgren som vikarie men vid tillfällena har vikarier med betydligt mindre tid anställts. - Annika har jobbat här förut. Barnen känner henne och hon är duktig, säger de från den ena förskola- Vi trivs med henne och det gör barnen också. Att barnen känner henne ger dem en trygghet och vi jobbar för barnens skull, säger den andra.Personalen på förskolorna vill vara anonyma men säger att de står bakom Annika Sandgren och hennes kamp.Svaren skiftar snabbt
Annika Sandgren har kontaktat vikarieförmedlingen flera gånger men får hela tiden olika svar.- Först sade de att jag inte stod på vikarielistan. Sen sade de att de tog ut vikarier efter vilken ordning som man stod i på listan och inte efter hur mycket tid man har åt kommunen. Min sambo ordnade då så att jag fanns både högst upp, i mitten och längst ner på listan. Men inte ringde de för det, konstaterar hon.Hon har också fått svaren att de ringer slumpvis eller att tillsvidareanställda fått vikariaten före henne. Men Annika Sandgren kan bevisa att inte heller det varit sanningen vid vissa tillfällen.- Hela situationen är fruktansvärt tråkig och till sist frågade jag dem på vikarieförmedlingen om de räknade "elle belle bi" innan de ringde ut vikarier, säger hon lite upproriskt.Nu känner hon sig uppgiven och trött efter turerna inom kommunens barnomsorg. Hon upplever att ingen vill ta ansvar och att de slingrar sig undan. - Utan det stöd som jag har bakom mig av arbetskompisar och familj skulle jag inte orka kämpa vidare. De tycker att jag är modig och hejar på mig. Jag är inte heller ensam i den här situationen och kanske kan jag hjälpa andra genom att visa på problemet, säger Annika Sandgren.Noggrant noterat
Sambon Mats Eriksson plockar fram den pärm där paret skrivit ner alla händelser och vad som sagts vid de olika kontakterna med vikarieförmedlingen. Annika Sandgren för också korta dagboksanteckningar. Hon har bland annat skrivit upp när hon eller parets gemensamma barn varit sjuka. Vid två tillfällen har hon på grund av vård av barn eller egen sjukdom varit tvungen att neka till jobb."13:e mars. Lena från vikarieförmedlingen ringer och frågar om jag kan jobba. Typiskt! Nu har jag blivit sjuk. Feber och hosta"Övrig tid har hon varit beredd men bara fått ett fåtal jobb.Svaret på varför telefonen tystnat har hon däremot inte kunnat anteckna i sin dagbok.- Jag vill att det sköts rätt och rättvist. Sanningen vet jag, men vill höra den från dem, säger Annika Sandgren bestämt.

Får inte några vikariat

Efter mer än tio år som omtyckt barnskötare i Bodens kommun tog jobben plötsligt slut. Annika Sandgren vill ha svaren på varför. - Vikarieförmedlingen i Boden ljuger och jag är trött på deras lögner. Nu vill jag veta sanningen.