Marianne Engberg, blev tillfrågad att ställa upp som Kommunal Norrbottens avdelningsordförande. "Jag ser uppdraget som en möjlighet att påverka".
Marianne Engberg har varit igång i nio månader sedan hon valdes. Innan dess hade hon en tuff period som sektionsordförande för Kommunal hos Region Norrbotten.
– Vi hade väldigt mycket att göra med omställningen och uppsägningen av personal, säger Marianne.
Under sitt fackliga ledarskap har hon aldrig släppt vården, där hon varit anställd i 24 år. Hennes början var som ungdomsarbetare på Luleå lasarett.
– Jag var 18 år och fick en internutbildning på tio veckor till sjukvårdsbiträde. Det var i samma veva som alla skulle bli undersköterskor så det fanns massor med vikariat men det var bedrövligt mycket deltider.
Marianne blev mamma när hon var tjugo år.
– Så jag läste in mina gymnasiebetyg och andra betyg på Komvux. Sedan öppnade mina dåvarande svärföräldrar ett hotell som jag jobbade på. Därefter blev det jobb på dagis, som lärare och på restaurang.
Marianne Engberg, i sin gamla roll som ordförande för Kommunal hos Region Norrbotten. Där hade hon det svettigt under Regionens stålbad."Vi hade väldigt mycket att göra under omställningen och uppsägningen av personal".
Du kom ändå tillbaka till sjukvården?
– Ja. Jag trodde först jag ville bli sjuksköterska, men kom på att jag nog ändå ska bli undersköterska för jag vill jobba närmare människor. Sedan utbildade jag mig inom akutsjukvård och jobbar fortfarande på kirurgen. Jag tycker om att lära mig många saker och min arbetsplats har flera olika specialiteter.
Att Marianne halkade in på förhandlingsbanan säger hon berodde på att hon upplevde att arbetsschemat var orättvist.
– Jag satt som arbetsplatsombud och konstaterade att man tog en kvart av oss hur vi än räknande på våra scheman. Fast vi låg på samma arbetstid som sjuksköterskor. Med hjälp av Karin Liljestrand, som då var sektionsordförande, började vi nysta i det här. Jag fick sitta med och förhandla själv med Karin som stöd. Det bästa med Kommunal är att man låter folk växa. De såg en kraft och att det fanns någon som ville göra förändringar. Så den "Marianne-kvarten" ligger nu kvar förhandlad, att vi ska gå en kvart tidigare, säger Marianne.
Marianne Engberg har haft fackliga uppdrag i Kommunal i 20 år. "Det bästa med Kommunal är att man låter folk växa. De såg en kraft i mig och att det fanns någon som ville göra förändringar."
Glöden verkar finns kvar, för trots byte av fackligt uppdrag så finns det saker som får ordföranden att tända till.
– Ja, jag är starkt kritisk mot att Luleås och Piteås kommuner och Region Norrbotten avser att hålla inne Kommunals medlemmars löneökningar i sex månader. Trots att årets avtal med en ökning på 1125 kr slöts redan i april. Det är oacceptabelt.
– Det kan inte vara en överraskning för arbetsgivarna att vi har lönerevision en gång per år. Kommunals medlemmar har det tufft med ofta väldigt låga löner, att inte få ut löneförhöjningen förrän i oktober är att rycka undan mattan från dem som redan har det väldigt svårt, säger Marianne Engberg.
Har arbetsgivaren velat värva över dig på chefssidan?
– Jag har fått höra av chefer att jag är duktig i fackliga frågor men har även en förmåga att få folk med dig. Att prata till folk på folks vis. Jag tar inte det som en förolämpning utan som en klapp på axeln. Att byta facket mot chefsjobb är idag inte den väg jag går.
Som avdelningsordförande är hon inte anställd. Därför behåller hon sin vanliga undersköterskelön under förtroendeuppdraget.
– Jag arbetar också fortfarande en vecka per månad på Sunderby sjukhus. Jag brukar fråga min gamla arbetsplats när man har mest behov av personal. Det är ofta på helgerna och jag har inget emot att jobba då utan tycker det är jättemysigt, säger Marianne.
Marianne Engman och hennes nuvarande passion i livet nämligen arabfullblodet Fortino." Jag är nog i stallet 2-3 timmar per dag när jag inte är bortrest på uppdrag".
Hon bor själv och värnar om sina djur.
– Jag har ett marsvin som blev kvar när sonen flyttade, en katt och ett arabiskt fullblod som heter Fortino.
Marianne har "hängt" med hästar sedan hon var barn men gjort några uppehåll, som när hon själv fick första barnet.
– Idag kan jag lägga ned hur mycket tid som helst på min häst och mitt fackliga uppdrag. Att ha en häst är mitt sätt att tömma huvudet. När vi möts måste man vara fokuserad på att vara här och nu. Om jag är stressad eller ledsen så märker min snälla häst av det direkt.
Målet framöver är att öka det fackliga engagemanget och stötta sektionsordförandena i Norrbotten.
– För att lära känna medlemmarna försöker jag vara ute på arbetsplatsbesök. I min tidigare roll som sektionsordförande så ville jag göra skillnad för människan. Nu får jag möjligheten att påverka.
Marianne Engberg åkte till Kalix och gjorde ett arbetsplatsbesök i juni hos några fackliga medlemmar.
Vad gör du i sommar?
– Jag ska ta semester i fyra veckor, men man är alltid i tjänst. Jag slår inte av mobilen, däremot kanske jag inte kollar den på stranden. Är det någon som behöver mig så kommer jag att bryta semestern och rycka ut.