Han menar att det är en mall som man använder sig av och har gjort under ett par års tid.
– Hur omfattande det är kan vi bara spekulera i, för det är inte alla som berättar att de blivit utsatta för påtryckningar från Kinas ambassad.
Enligt Patrik Oksanen tänker vi ofta fel kring de här frågorna, eftersom den slutsats vi drar av ambassadens agerande ofta utmynnar i att det är dåligt för Kina.
– Under den hårdföra ambassadörens tid har skepticismen till Kina ökat markant. Spontant tänker vi därför att det är kontraproduktivt för Kina. Misstaget vi gör i den kalkylen är att vi underskattar den långsiktiga effekten, eftersom vi tycker det är så korkat.
Självklart är det obehagligt att få ett sådant här mail från ambassaden. Med tiden, påpekar Patrik Oksanen, när det sker år ut och år in så tröttnar dock till slut läsarna på att höra eller läsa chefredaktörens uttalande för 78:e gången och reportrarna tröttnar på att hantera det internt för 78:e gången.
– Sedan finns den kategorin som är beroende av Kina för sitt jobb. Utrikesreportrar som behöver visum, forskare och akademiker som är beroende av att kunna resa till Kina för att vidmakthålla sin expertis om Kina. De påverkas att bli tystlåtna.
Positionerna förflyttas och man backar undan.
– Jag tycker det är jättebra att Jesper har reagerat och att ni på tidningen reagerar. Vi ska hela tiden uppmärksamma det här och inte landa i att det är ett normaltillstånd.