Fyraåriga norrbottenspetstiken Bira ser ut att stortrivas när hon dagen till ära får ha ett helt bilbaksäte för sig själv. Hon gör inget väsen av sig alls men vid ett par tillfällen ställer hon sig mellan framsätena och spejar. Det är som att hon känner på sig att husse Mats Andersson har en överraskning som väntar. Deras livs äventyr tillsammans fick de i höstas när de ställde upp i Skallkungen för första gången.
– Vi åkte ju dit för att se hur de riktiga stjärnorna uppträdde. Jag var ju nog stolt och nöjd bara över att få vara med i det sällskapet, säger Mats Andersson och ler.
Lika cool och uppmärksam som Bira är i bilen, lika trygg och målmedveten var hon den här dagen när SM för trädskällare skulle avgöras.
– Jamen så här är hon ju. Allt går bara så lätt med henne, säger Mats och stryker henne lätt över pälsen.
I vanliga fall jagar han på en helt annan del i det milsvida skogslandskapet som omger hans hemby. Han har ändå lärt sig att följa sin intuition.
– Det är en chansning att åka hit. Men. All jakt är ju en slags chansning. Man vet ju aldrig. Men jag har haft en bra känsla att det ska finnas fågel här, säger han.
Han tar på sig säcken där geväret finns nedstoppat. Sedan vandrar han längs en skogsbilväg som leder upp mot ett av bergen. Mellan honom och Bira behövs inte många ord. Hon ser åt vilket håll han börjar att gå och fortsätter då ett par hundra meter framåt innan hon viker av in i skogen. Nu är jaktdagen i gång på allvar.
– På en del ställen kan det finnas fågel men om det då springer en del folk i skogen så störs ju fågeln av sånt. Det finns lite olika saker att väga in. Vi får väl se vad det här ger, säger han. Bira visar sig nu efter den första sökrundan. En kort blick mot husse mitt i steget, det är allt. Sedan fortsätter hon omgående ut på nästa söksväng.
Femton minuter senare stannar Mats mitt i steget. Han blir stående för att lyssna. Sedan ser man leenden spricka upp i hans ansikte så pass att man kan se prillan under överläppen.
Drygt 200 meter framför oss har hon hittat fågel. Samtidigt som Bira arbetar lugnt och metodiskt plockar hennes husse av sig ryggsäcken. Han drar sedan fram den kombibock som har tjänat honom under så många trädskällarjakter genom åren. Med ansiktet täckt och med vapnet i höger hand tar han sedan de första stegen i riktning mot sin hund. Han synar marken och gör en väl avvägd bedömning var han ska sätta nästa steg. Sådant som en erfaren jägare gör utan att ens tänka på det. När han bara är hundra meter ifrån platsen där Bira skäller stannar han upp. Nu börjar finliret. De sista metrarna är helt avgörande om det här ska bli ett lyckat avslut. Örat talar om för honom vilken fågel det handlar om. Tjädertuppen skär näbb, märkbart irriterad på den högljudda uppvaktning som den brunvitfärgade fyrbenta figuren nedanför bjuder på.
När Mats Andersson kikar fram ser han tuppen som sitter mitt i en tall. Några sekunder senare kommer skottet – och den granna svarta fågeln ramlar genom grenverket. Bira är där omedelbart. Hon får välförtjänt beröm efter en prickfri insats. Skyttens ena hand skälver en aning och han pustar ut.
– Här går pulsen alltid upp. Det här är en känsla som inte liknar någonting annat. Det är nära hjärtinfarkt varje gång. Fortfarande lika spännande trots att jag har hållit på med det här i så många år. För hundens skull vill jag ju att det ska lyckas. Ja, för min del också, säger han och ler.
Sedan lyfter han upp den vackra tjädertuppen och synar den. Den så skickliga norrbottensspetstiken från Sörbyn har nu visat varför hon innehar SM-titeln för svenska trädskällare. Det tog henne i runda slängar 20 minuter att leverera.
Under den sista helgen i september kommer hon också att få representera Sverige när de nordiska mästerskapen för trädskällande fågelhundar avgörs i Vemdalen.
– Det ska bli intressant och spännande. En ny upplevelse, säger han.
När Mats Andersson gick vidare till Skallkungen var han strålande nöjd redan då.
– Jamen herregud. Hon var ju superduktig. Att vinna Skallkungen fanns inte ens på kartan. Bara att ta sig dit är ju en stor ära, säger han.
Hur tränar man en hund inför ett nordiskt mästerskap?– Jag jagar med henne. Det handlar främst om att ha en hund som är i god fysisk form. De andra bitarna vet jag att hon behärskar.