En slagkraftig ledare

I unga år sysslade Per-Olof med olika sporter som skidåkning i skolan och hemtrakten Prästholm utanför Råneå där han växte upp.  ? Det gick väl så där på skoltävlingarna, minns Per-Olof. Blodad tand i lumpen Boxning fanns inte på hans karta förrän han som 17-åring och året 1963 ryckte in på dåvarande P5, pansarbataljonen i Boden. Då gjorde han värnplikten med duktige boxaren Kjell Fredriksson och Per-Olof fick så att säga blodad tand för sporten.  ? Vi började träna ihop. Jag fann att boxningen är en kul sport som jag trivdes med. I boxning är det spänning där man bara kan lita på sig själv. Utan att träna och kunna sporten får man stryk, ler Per-Olof. Träningen fortsatte under fortsatt karriär som officerare för de två boxarna. Det ledde till att Per-Olof, Kjell Fredriksson och tränaren Åke Åhman åkte iväg till Köping som hade sin stora aktiva boxningsklubb. Per-Olof, som tidigare tagit en andra placering i junior-SM i weltervikt, boxades i samma klass i stora SM samma år och blev då trea. Köping tog hem lag-SM.  ? Jag har aldrig provat bli nedslagen i ringen, bara en lätt ögonbrynsskada, berättar Per-Olof. Tjänstledige Per-Olof trivdes inte i Köping utan åkte hem till officersjobb på I 19, medan de två andra boxarvännerna blev kvar.  ? Jag fortsatte att träna ensam ett par år. Sedan hörde Svenska boxningsförbundet av sig och frågade om jag ville bli ledare och få igång boxning i Norrbotten som var en vit fläck på boxarkartan. Drog igång flera klubbar Det var 1971. Per-Olof Larsson, som tidigare utbildat sig till ledare, drog igång boxningsklubbar i Malmberget, Piteå, Boden och Luleå och alla klubbarna är kvar.1975 hadehan också utbildat sig till domare. Hans engagemang har utvidgats kraftigt. I dag är han ordförande i Övre Norrlands boxningsförbund med 30-talet aktiva. Vidare är han utbildningsledare i förbundet och tränare i I 19:s IF som har ett 15-tal unga och äldre boxare.  ? Framtiden ser bra ut med många unga pojkar och flickor som börjar boxas. Problemet är att när de blir äldre slutar många. Träningen blir hårdare och andra intressen lockar. Men boxning är en bra skola. Man lär sig att ta hand om sig själv och får ett stort kompisskap där alla är som en stor familj. Per-Olof Larsson tycker att talet om boxning som en farlig sport är överdrivet, särskilt när det gäller amatörboxning.  ? Det är både hårda regler och kontroll så att ingen skadas, menar han. Glädjande uppmuntran Hans långa boxningsera hedras nu av Bodens kultur- och fritidsnämnd som utett honom till årets ledare.  ? Roligt! En glädjande uppmuntran som ger mig kraft att fortsätta. Ledarutmärkelsen är en bra sporre för alla ledare som lägger ned väldigt mycket ideellt jobb på ungdomarna, säger Per-Olof. Ledarpriset ger honom 5.000 kronor förutom äran. De pengarna ska han lägga på utrustning till I 19-klubben. P-O, som han också kallas, ägnar så mycket tid till att träna boxare och ledarengagemang så fritiden räcker inte till så mycket annat. Särskilt då han även tränar personal på sitt tidigare jobb på I 19.  ? Det ger mig själv motion, förklarar han med ett skratt. nisse.nilsson@kuriren.com 0921/539 10

En slagkraftig ledare

Han har varit aktiv inom boxningssporten sedan 1963. Tagit hem en andra och en tredje plats i boxnings-SM och är sedan många år tränare och domare.Nu har Per-Olof Larsson utsetts till årets ledare av Bodens kommun.? En rolig uppmuntran som ger kraft att fortsätta, säger ledarprofilen glatt.