En skallgång med stor värme och goda hjärtan

Dagen är mulen, litet småkall med blåst. Naturen lyser fortfarande i gult och brunt och saknar den värme som förväntas.
Men i den 100 personer breda skallgångskedjan finns stor värme. Och mycket hjärta.
Vi står just utanför A 8:s gamla område vid fotbollsplanen. Här i Bodens utkant nära älven ska skallgången gå mot Slipvägen i Bodsvedjan, ungefär 300 meter bort.
–  Framåt, ropar någon i mitten.
Hundar
Kedjan börjar försiktigt röra sig framåt. Framför oss finns redan fyra hundar med förare. Terrängen är flack, på sina ställen öppen. Några diken här och var, men tämligen lättgånget.
Martin Hedberg, Boden, bildar kantman, klädd i hatt, handskar samt friluftskläder i övrigt. En grön ryggsäck gör utrustningen komplett. Han följer de blå snitslar som har satts ut för att markera de båda flankerna i kedjan.
–  Man är ju engagerad i vad som händer i samhället, förklarar han närvaron i buskarna.
Martin Hedberg är inte med i Missing People och det är första gången han är ute på det här viset.
– Jag har tidigare varit med i Hemvärnet och väljer att vara här som frivillig i dag. Visst, jag är van att gå i terräng. Där är nästa snitsel, tillägger han.
Flyter på
Patrullchefen Jimmy Lindberg har ansvar för nio personer i gruppen på vår flank.
–  Nu stannar vi där och rättar in oss efter Martin, ropar han.
Vi stretar vidare. Ett buskage sätter oss på prov fast klaras elegant.
–  Stanna! Gå inte för fort, lyder en anvisning. Nu står vi stilla tills alla hunnit ikapp.
–  Det börjar flyta på rätt bra, hörs en positiv röst konstatera.
–  Nästa riktpunkt är avskalade björkarna tjugo meter bort, anvisar Jimmy Lindberg medan en storspov kuttrar i luften ovanför oss.
Sökningen är noggrann och koncentrerad. Inget undgår de 200 ögonen. Varje rishög på marken granskas, varje dike avspanas. Efter en dryg kvart står vi på Slipvägen.
”Rätt in i hjärtat”
Jimmy Lindberg kan pusta ut innan nästa vända inleds. Han siktar att gå med i Missing People.
–  Jag var med senast i Luleå vid det söket. Annars jobbar jag som officer på I 19 och gillar väl att styra upp litet.
Fyraårige schäfern Elit ger Kuriren en entusiastisk puss.
–  Vi var fodervärdar åt Försvarsmakten. Men Elit klarade inte testerna och då fick vi behålla honom, omtalar Marie-Louise Palmblad. Låt bli, manar hon Elit som är ivrig på att jobba vidare. Nu räcker det.
Kort rast. Ny uppställning.
–  Bredda och håll ut armarna!
Kedjan startar för att gå tillbaka, fast i det intilliggande terrängavsnittet.
–  Jag är inte förvånad över intresset. Sådana här saker går rätt in i hjärtat, säger Marie-Louise Lind, administrativ chef för Missing People Norrbotten.