Vid gränsen mellan Afghanistan och Turkiet blev det oroligheter med skottlossning när Ehsan, hans mamma och lillebror skulle över gränsen. I tumultet kom han ifrån sin familj och hamnade på en lastbil med andra flyktingar. Det här var knappt ett år sedan och mamma och lillebror som är nio år är fortfarande borta, något som är en stor sorg för honom. Han vill inte så gärna prata om det, hoppet är att de inte har gått illa för dem och att snart kan få veta var de är.
- Vi bodde i Parwan, ungefär fyra timmars bilresa till Kabul. Där hade vi ett litet jordbruk med höns och åsna, berättar han på en relativt bra svenska.
Pappan dog
För två år sedan dog Ehsans pappa i en bilolycka i Afghanistan. Förutom sorgen fick han ta ett stort ansvar i hemmet och i det lilla jordbruket. Han, mamman och lillebror gjorde så gott de kunde, men till slut blev situationen ohållbar på grund av konflikter mellan klaner och andra grupper.
Det blev en lång färd i lastbilen för Ehsan, till slut kom han till Köpenhamn och kort efter hamnade han på ett övergångsboende i Malmö. Där stannade han i fyra månader.
- Jag hade eget rum och började lära mig lite svenska.
Ehsan är en glad tonåring som gärna vill skratta, men det är svårt att locka fram den sidan. Han har fortfarande en osäkerhet som gör att han inte släpper lös sina känslor.
Trasig tonåring
När han kom till Boden i maj var det en trasig 16-åring, nytt land, nya människor och han hade insett att familjen var borta. Vem i hela världen skulle han lita på, hans misstänksamhet var till att börja med stor. Trevande samtal med många känslor har skett sedan dess, och där har hans gode man, Alf Axelsson, varit ett stöd genom att successivt bygga upp ett förtroende.
- Det har varit många tårar, men nu är vi en bit på vägen. Det är en fantastiskt härlig kille. Jag kommer att vara med honom så länge jag kan och det kan bli en lång väg, säger han.
För Alf Axelsson har det här blivit en förändring i livet, Ehsan har blivit något speciellt för honom - gett honom värdefullt perspektiv.
Det syns tydligt i deras sätt att umgås att han tagit Ehsan till sitt hjärta. Han har bland annat hjälpt honom med praktiska saker som dator och mobiltelefon och sett till att han fått ordning och reda med ekonomin så att han kan bygga upp ett liv i Sverige.
- Han är en stor glädje. Tänk jag har haft allt och han ingenting. Jag vill att han får samma rättigheter och kan leva som andra ungdomar i Sverige.
Uppehållstillstånd
Ehsan har idag permanent uppehållstillstånd och i med det ett vanligt barnbidrag förutom att han har mat och husrum. Meningen är att han om något år ska ta klivet ut i samhället.
- Men han är inte än riktigt mogen för det, säger Alf Axelsson.
När Kuriren besöker boendet, som drivs av Aleris, på Prästholmen i Boden är det stillsamt, av ungdomarna är det bara Ehsan och en till som är där. De övriga åker skridskor för första gången i sina liv.
Vanliga tonåringar
Åsa Johansson, en av sex boendecoacher, står och lagar mat. Hon berättar att ungdomarna gärna får hjälpa till, men det är lite si och så med det.
- De är precis som vanliga tonåringar. Det är glädje, diskussioner, småkonflikter och mycket snack om tjejer, till exempel att det är helt okej här i Sverige att vara kompis med tjejer, säger hon och tittar leende på Ehsan.
Djupare historier
Sju av ungdomarna kommer från Afghanistan, två är tjetjener och en är från Somalia. Alla bär på upplevelser från deras hemländer. Faktum är också att de inte har någon familj.
- Det har börjat komma djupare historier. De känner varandra och oss bättre och försöker lära sig vem de kan lita på. Stämning är bättre nu, de har fått en bild av hur det ska vara. Man ska också komma ihåg att vi i personalen inte ska hålla dem i handen utan hjälpa dem ut i samhällslivet.
Alf Axelsson och andra gode män åt dessa ungdomar har startat en förening. De har på det sättet kunnat snappa upp idéer. De har även ett nära samarbete med personalen.
- Det är suverän kontakt mellan personal och gode män, när det är stora frågor tar vi det tillsammans, berättar Åsa Johansson.
Vill stanna i Boden
Ehsan går sedan i augusti på Björknäsgymnasiet. Där läser han matematik, engelska och svenska. Det här blev ett stort positivt steg för honom.
- Jag trivs i skolan och har fått många kompisar. Jag tror jag vill stanna i Boden.
Han har även klart för sig vad han vill göra i framtiden. Efter gymnasiet ska han utbilda sig vidare - målet är:
- Jag vill bli läkare.