På byns två äldreboenden jobbar undersköterskor och vårdbiträden som samnyttjas med hemtjänsten och LSS-verksamheten som även finns i samma hus.
– Vi behöver folk i vården och börjar tidigt på året för att våra utlandssvenskar ska hinna lära sig svenska och rutinerna innan sommarsemestrarna. De får gå dagtid och har svenska kollegor som stöttar och hjälper dem, säger Christina Nyberg.
Äldreboendena har fått ihop ett gäng utlandssvenskar på fasta tjänster och vikariat. Det arbetsplatsen märkt av är att Migrationsverkets utvisningsbeslut kommer under våren. Lagom till semesterperioderna är det kris eftersom många av personalen kastas ut ur landet med kort varsel.
– För två veckor sedan åkte två etiopiska systrar som jobbar här ned till ambassaden i Stockholm. Sedan fick vi veta att de utvisats. Systrarna skulle jobba 100 procent i sommar, säger Nyberg.
I dag har fem utvisats av vårdpersonalen, bland annat Haifa Henriksson som varit med i media, och fyra till kommer att utvisas med säkerhet.
– Eventuellt fler. Det blir i princip en hel avdelning i personalbemanning som försvinner, säger Lena Nilsson, enhetschef för Edestrand.
– Alla finns inlagda på schemarader. Många har fasta tjänster och en del har vikariat, säger Mikael Midbjer.
Enligt enhetschefen Nyberg leder bortfallet både till ekonomiska och arbetsmiljömässiga konsekvenser.
– För lite personal innebär övertid som kostar mer pengar. Personalen blir utslitna och trötta och det äventyrar också patientsäkerheten. Vi tvingas panikfånga in ny personal som saknar erfarenhet och delegering att dela ut medicin. Många arbetsgrupper blir påverkade, säger Nyberg.
– Vi får inte glömma bort det viktigaste att utvisningarna innebär en stor personlig tragedi för en massa människor, säger Mikael Midbjer.
Vårdbiträdet Brigetta Basta med familj kom till Harads hösten 2020.
– Vi fick tre avslag på asylansökan inom sex månader. Jag började jobba i februari 2021 och sökte då arbetstillstånd efter tre månaders arbete, men skulle ha sökt efter fyra.
Hon nekades ändå en ny ansökan.
– Det visar vilken stelbent byråkrati det är. Det saknas fingertoppskänsla. Det mest naturliga hade varit att ge henne en ny chans, men istället ska hon och familjen utvisas, säger Midbjer.