En gåva för livet

Det var i april förra året som allting började. Teresa märkte att när Adrienne hade kissat i blöjan, så var urinet mörkfärgat. Från början trodde hon att det var en urinvägsinfektion. Det skulle visa sig vara betydligt allvarligare än så. ? Vi var i Uppsala hos en kompis när jag upptäckte det. Vi bestämde oss för att titta i en bok vad det kunde tänkas vara. Till sist kom vi fram till att det var antingen en urinvägsinfektion eller någon form av njursjukdom, säger Teresa Roslin. Hon fortsätter: ? Jag bestämde mig för att ta med mig Adrienne till barnavårdscentralen för att få svar på mina frågor. Ärftlig njursjukdom När de hade undersökt Adrienne blev hon omgående skickad till Akademiska sjukhuset. Efter flertalet kontroller skickades hon vidare till sjukhuset i Huddinge. Där konstaterade de att hon led av en ärftlig njursjukdom. Göteborg och Huddinge är de enda sjukhus i Sverige som har njurspecialister för barn. I tio veckor fick Adrienne och Teresa vara i Stockholm. Där genomfördes en massa prover och undersökningar. ? Läkarna var heller inte eniga, så de skickade proverna till Finland och Frankrike. Det var som en stor dvala hela tiden och jag var ganska chockad. Men det går ju inte att göra så mycket. Det är bara att lyssna på doktorerna. Mådde inte bra Teresa tar en klunk av kaffet. Lilla Adrienne, som i dag är ett år och åtta månader, sitter på golvet och pratar i telefonen. Hon har sitt eget språk och ibland säger hon ordet ?oj? med stor inlevelse. Mjukisdjuren som ligger utspridda över vardagsrumsgolvet och köket bryr hon sig inte det minsta om. ? Jag vet inte hur många djur hon har. Hon leker då aldrig med mjukisdjuren, det ska vara telefoner eller datorer. Under veckorna som Adrienne vistades i Stockholm mådde hon inte alls bra. Hon grät och kräktes flera gånger om dagen. Teresa och mormor Ann Roslin gick två skift för att klara av dagarna och kvällarna. Avsaknad av visst ämne Kortison, blodtrycksmedicin och tillskott av natrium var mediciner som läkarna gav henne. Adrienne ler igen. Det gör hon ofta när Teresa låter henne leka med den riktiga telefonen. ? Det första ord som hon sade var ?äsch? och ?mamma?. När proverna kom tillbaka från Finland och Frankrike visade det sig att Adrienne hade en avsaknad av ett visst ämne i njuren. Det i sin tur medförde att njurarna läkte. En njurtransplantation var ett måste om Adrienne skulle kunna fortsätta leva. ? På något sätt kopplade jag bort känslorna även fast jag var väldigt ledsen. Teresa har tagit upp Adrienne i sitt knä. De tittar lite finurligt på varandra. ? Jag ville donera en njure till min dotter, men jag fick inte för läkarna. De tyckte att någon annan skulle göra det eftersom man mår väldigt dåligt efter en njurtransplantation. Adriennes mormor bestämde sig snabbt för att hon ville donera. Några månader senare eller rättare sagt i januari började de utreda om Ann Roslin var fullt frisk. Blodproverna gick bra. Den 24 mars fick Adrienne tid för att bort njurarna, men på grund av personalbrist flyttades det datumet fram. ? När vi sedan skulle ta bort dem fick hon hög feber. Det var först i april som de kunde genomföra operationen. Varje gång Adrienne skulle sövas ner var det riktigt jobbigt. Efter det behandlades hon i över en månad med dialys. I juni sövdes Adrienne och mormor Ann ned tillsammans. Efter några timmar hade mormor gett henne en gåva för livet. ? Dagen efter operationen pratade jag med min mamma. Hon mådde dåligt och såg väldigt sliten ut. Intensiv tid Teresa tar en klunk av kaffet och tittar ut igenom fönstret. Solen skiner och ute på gården kan man höra barn leka i sandlådan. Det är sommar och till och med solen har tittat fram. ? Vi har precis kommit hem. I onsdags (förra veckan) var vi ner för att kolla Adriennes värden. Det gick bra och nu har vi faktiskt lite fritid och det känns lite konstigt eftersom allt varit så intensivt. Läkarna kallar det första året efter en njurtransplantation för helvetesåret. De första tre månaderna är Adrienne och Teresa tvungna att åka ner till Huddinge för kontroller. Flera gånger om dagen tar Teresa ?tempen? på sin dotter. Hon säger att hon inte helt kan slappna av efter allt som har hänt. Sjukskriven Teresa, som i dagsläget är sjukskriven, säger att hon ska börja arbeta snart. Mycket talar för att det blir på Step In i Boden. ? Om ett år när alla kontroller är över kommer Adrienne vara som vilket barn som helst. Nästa höst ska hon börja gå hos en dagmamma har jag tänkt. Ärren på ryggen och magen kommer dock alltid finnas kvar. Dessutom är Adrienne tvungen äta mediciner både morgon och kväll. ? Ett ton har lättat från mina axlar. Känslorna går inte att beskriva, säger Teresa. Adrienne försöker starta datorn i ett av rummen. Till sist lyckas hon. Som sagt, hon kan det där med knappar.

En gåva för livet

Ettåriga Adrienne ler.En ny njure från hennes mormor har räddat hennes liv.? Hon har fått en enorm gåva, större present går det inte att få, säger mamma Teresa Roslin.

Ettåriga Adrienne ler.
En ny njure från hennes mormor har räddat hennes liv.
? Hon har fått en enorm gåva, större present går det inte att få, säger mamma Teresa Roslin.