Martina Graham Ruuth har fått ett nytt ansikte och berättar att det tog ett par år innan hon vande sig vid sitt nya utseende.
Vi har tidigare berättat om olyckan och Martinas kamp mot försäkringsbolag och Försäkringskassan.
Efter olyckan väntade en mycket lång väg tillbaka till en ny vardag. Ingenting satt fast i ansiktet. Näsan var krossad. Käken var helt av på båda sidorna och i mitten, gommen var helt av. Kindbenen var krossade. Värst var det på vänster sida där det bara var småbitar. Kirurgen var tvungen att skära av ansiktet från öra till öra för att kunna rekonstruera det.
Dessutom skadade hon sitt knä mycket allvarligt och även alla tänderna var skadade.
– Det tog två år innan jag fick mina tänder när de satte in implantaten och den operationen var klar.
Då var de flesta operationerna klara.
Är du helt återställd?
– Nej, inte helt. Man blir aldrig som man var, men jag har inga men som jag lider av svårt. Förutom alla ärr och att mitt ansikte har förändrats, vilket var väldigt jobbigt till en början, men nu har jag vant mig och kan trivas med det, så har jag fortfarande problem med knät och har mycket huvudvärk. Tänderna och bettet är inte detsamma och det påverkar en, förklarar Martina Graham Ruuth.
Martina och Dirk Graham Ruuth med sonen August, som fyller två år i oktober.
Som en följd av traumat drabbades hon även av ulcerös kolit, som är en tarmsjukdom. Först trodde hon att magbesvären hon drabbats av skulle gå över, men de gick aldrig över, utan är kroniska. Det innebar även en kamp för ersättning då försäkringsbolaget först vägrade betala. Martina överklagade och vann.
Hon jobbade tidigare med våldsutsatta och är van att strida å andras vägnar, men förklarar att det är en helt annan sak att strida för sig själv. Hon har under sin rehabilitering bollats mellan olika försäkringsbolag och gått i närkamp med Försäkringskassan, som inte var lätt att ha att göra med.
– Det var en väldigt svår del av bearbetningen, för jag kände mig så oskyldig till allt som hade hänt, men ändå lades allt på mig att ordna upp. Det var ingen som hjälpte mig och vad jag än ansökte om kastades jag runt.
Hur känner du att du har förändrats som människa efter den här fruktansvärda olyckan?
– Jag mår inte dåligt av det nu, utan jag tror att jag har varit bra på att bearbeta det som hände. Så länge det inte är något som påverkar mig negativt tänker jag att man blir starkare och klokare av alla erfarenheter. Jag hade inte kunnat så här mycket om min egen kropp och mitt psyke som jag nu kan.
August med pappa Dirk Graham Ruuth hemma på tomten i Norra Svartbyn.
Martina var thaiboxare på elitnivå och hade i början inställningen att hon ville tillbaka till det som en gång var. Hon ville veta hur lång tid det skulle ta, att bli sig själv igen, men hennes sjukgymnast förklarade att det aldrig skulle ske, men att hon i stället kunde bli något mycket bättre. Med den insikten valde hon att göra den fortsatta resan till något att dra lärdom av.
– Jag har lärt mig så mycket om mig själv när man hamnar i en kris.
Hon har reflekterat mycket kring sina egna reaktioner och varför hon har reagerat som hon gjort när hon till exempel har mått dåligt.
– Det tror jag har varit bra och det har gjort oss starkare som par, att Dirk stod ut med mig när jag var tandlös, ansiktet var hur svullet som helst och det kändes som allt tagits ifrån mig; idrotten, gemenskapen med klubben, jobbet och identiteten. Jag vara bara olyckan och klarade mig inte själv. Det gör något med ens självbild och det var min kamp med mig själv.
Familjen Graham Ruuth hemma i Norra Svartbyn. Dirk och Martina tittar på när August retas lite med Barley när han ska ge honom en hundgodis.
Den erfarenhet de har tillsammans har gjort att Martina och Dirk kommit mycket nära varandra. Ett minne hon har är att han ville pussa henne trots att hon låg i sängen på sjukhuset med bandage, krokar och gummiband som fixerade munnen och utan att ha kunnat borsta tänderna.
– Det var så fint.
Innan Martina blev fru Graham Ruuth bodde paret i Vasastan i Stockholm. De sökte sig ofta ut i naturen och en helg i oktober 2019 när hon var långledig åkte de till Siggesta gård på Värmdö. De plockade svamp och skulle sedan ha picknick. När de kom ut i en glänta i skogen stod där en flock dovhjortar.
– Jag märkte att han var lite konstig. Han sa att det var så vackert och fint.
Familjen Graham Ruuth med Dirk, August, Martina och Barley. De kommer bli nära grannar till det nya stålverket. Ett besked som kom som en chock precis när de köpt huset i Norra Svartbyn.
De hade klart olika fokus för utflykten då hon inte ville sätta sig och äta mitt i långgräset, medan han tyckte platsen var perfekt, gick ned på knä och friade. Martina fick inte fram ett ljud. Hon bara grät, så till slut frågade han om det var ett ja.
– Och det var det, konstaterar han med ett stort leende.
De planerade för ett vinterbröllop, dels för att Dirk kommer från Kalifornien, dels för att Martina kommer här uppifrån Boden. Hans pappa bor i Colorado och hans mamma, som är svenska, utanför Leksand. Det var så han en gång i tiden hamnade i Sverige.
I samma veva som de åkte på en längre drömresa till Nya Zeeland bröt pandemin ut och världen stängdes ned.
– När vi åkte hade det kommit något enstaka fall i Sverige, men det var inget utreseförbud då och det var inga kända fall på Nya Zeeland, så vi var inte oroliga. Men sedan gick det ganska fort. Ungefär efter halva resan kom förbudet mot alla icke nödvändiga resor. Först bokade bolaget om vårt flyg, men det ställdes in. Det var i april och då sa de bara att vi skulle höra av oss igen i juni för det fanns inga andra flyg, berättar Martina, som vara gravid och blev orolig för att hon skulle bli tvungen att föda där.
Den svåra olyckan har fört Martina och Dirk Graham Ruuth nära varandra och gjort dem starkare som par. Sonen August Graham Ruuth med sitt favoritgossedjur.
Hon tog ut resten av sin semester, medan Dirk Graham kunde jobba som vanligt eftersom han driver eget företag och kan arbeta var som helst i världen. Han är skattejurist och revisor och har validerat sin utbildning i Sverige.
De letade andra flyg, men det gick nästan inga och de som gick var antingen fullbokade eller ställdes in. Dessutom vägrade Australien plan att mellanlanda där. Till slut lyckades de få plats på ett flyg till Qatar, 18 timmar utan mellanlandning.
– Totalt var vi 20 dagar i lockdown. Vi var jätteskraja att vi skulle bli fast i Qatar, för det hade inte varit lika kul, men vi tog oss hem.
Ett år efter frieriet blev de föräldrar till ett charmtroll med lockigt blont hår i nacken vid namn August. Eftersom tillökningen innebar att deras lägenhet blev för liten så hade de börjat tala om att köpa hus och kanske flytta till Boden. Martinas föräldrar bor i Norra Svartbyn och de lade ett bud på ett hus i närheten. De vann budgivningen.
– Först blev det lite panik, men sedan kändes det ändå bra.
Dirk och August Graham Ruuth.
Huset ligger inte långt från verksamhetsområdet där stålverket ska byggas.
– Vi tittade jättenoga på planritningarna innan vi bestämde oss, men då låg det längre bort mot Lillträsk. Så när det sedan flyttades så nära oss när vi precis hade köpt huset så blev vi chockade och besvikna så klart. Det kommer supernära, en kort promenad härifrån. Vi tycker ju att det är en jättebra etablering för Boden, som stad, men det är lite surt för oss och lite jobbigt att vara den som är missnöjd. Det kommer ju påverka vårat hus och vår livsmiljö. Vi kommer säkert kunna se stålverket härifrån, säger Martina Graham Ruuth.
Flyttlasset gick till Boden i november förra året och Martina Graham Ruuth, som är socionom, jobbar nu på socialtjänsten i Luleå.
Martina och Dirk Graham Ruuth med sonen August i famnen och Barley i bakgrunden.
Den 12 mars, en strålande vacker vårvinterdag, i år sa Martina och Dirk ja till varandra med vänner och släkt från när och fjärran som vittnen och nu har han dessutom överlevt sin första vinter i Norrbotten.
Hur tänker ni inför framtiden?
– Vi är ganska öppna. Det tror jag är bra, för i början kändes det stort och läskigt, mest för mig tror jag. Det kändes så definitivt att köpa hus, säger Martina.
– Jag är redan så långt från platsen där jag växte upp och jag trivs här, säger Dirk.
Martina och Dirk Graham Ruuth har sagt till varandra att de kan flytta igen om de inte trivs eller om de vill göra något annat och bestämt att de ska göra det som de själva mår bra av.
Mycket har hänt de två senaste åren i familjen Graham Ruuths liv. Dirk och Martina har blivit föräldrar till August, köpt hus och flyttat med hela familjen tillsammans med Barley från Stockholm till Boden och gift sig.