För skalbaggar är skogsbränder enbart en njutning. När den har bedarrat kan de etablera sig utan konkurrens från andra småkryp.
- Jag tror de första är här redan i kväll. Vissa arter kan lokalisera var det har brunnit och flyga dit, berättar Johan Ekenstedt, naturvårdsspecialist vid Sveaskog.
Tjock bark
Det är fascinerande eller rät-tare sagt märkligt att stå några meter från en sprakande skogsbrand som hela tiden blir större. Likt pyromaner springer människor omkring och eldar i lingon- och blåbärsriset med tändkannor. På direkten blossar det upp små brasor som sprider sig. Meningen är att de ska brinna ihop. Ibland bildas även en brandvägg som kan bli en kilometer lång. Enligt Johan Ekenstedt är det för det mesta inga problem med att ha kontroll på elden.
- Elden blir ungefär en meter hög, vi vill inte ha någon toppbrand.
Fast Kuriren kan med egna ögon se hur granar på fyra fem meter tar eld och det flåsar till ordentligt i skogen. Men det är något som Johan Ekenstedt tar med ro.
- Granarna brinner upp, men tallarna har så tjock bark att de ofta klarar sig.
Gårdagens brand var på ett 45 hektar stort område i närheten av Svartlå med både kalhyggen och tallskog.
Historiskt sett har det brunnit mycket i de svenska skogarna. Under 1850-talet brann en procent av skogsmarken upp varje år. Det här innebar att växter och insekter som inte klarade av konkurrens från andra arter sökte sig dit. Genom åren har det här blivit väldigt viktigt för hundratals arter, bland annat skalbaggar och svampar. Det går att nämna att den vackra rallarrosen och hackspetten också trivs utmärkt där det har brunnit.
- Många arter klarar sig inte utan brand, säger Johan Ekenstedt.
Fem procent
Alla skogsbolag som är miljöcertifierade ska bränna fem procent av marken som avverkas.
- Vi brukar elda på försommaren, men det gick inte i år. Det var alldeles för blött, men nu har vi ju fått värme och det är vi tacksam för. Vi vill elda när det är som torrast i naturen.
I går var det 13 personer som skötte den så kallade naturvårdande branden. Dessutom var en helikopter i luften då och då. Både för att bevaka och släppa vatten på ställen där det fanns risk för spridning.
- Efter oss kommer det ett annat gäng som sköter eftersläckningen. Ofta självdör elden, och nu är det dessutom dagg på nätterna. Men vi brukar bevaka under två dagar.