– Det är så oaktsamt. Jag kan inte ens tänka på hur jag skulle kunna klara mig om jag blev tvungen att åka tillbaka. Det går bara inte, säger han.
Khaled heter egentligen något annat och vi kommer heller inte att specificera vilket som var hans tidigare hemland. Detta eftersom han fortfarande känner en konkret hotbild mot sig.
Den tortyr han utsattes för i hemlandet är tillsammans med andra hälsoproblem orsaken till att han knappt har kunnat lämna sängen på tio år.
– Problemen började innan jag kom till Sverige, men sedan har de bara blivit värre och värre. Nu kan jag inte ens använda rullstol längre, hemtjänsten måste hjälpa mig med allt. Det här är mitt badrum, säger han och visar en plastflaska och ett bäcken av stål vid sängen.
Att leva som asylsökande skapar en väldigt osäker tillvaro, och Khaled har fått leva med den osäkerheten i ett knappt decennium.
– Det har känts som att Migrationsverket har stått bakom min dörr och när som helst kunnat komma med dåliga nyheter. Det har aldrig gått att slappna av. Och det är ingen som vill anställa någon i min situation, trots att jag känner att det finns flera saker jag kan jobba med från sängen.
Både Migrationsverket i Boden och Migrationsdomstolen i Stockholm har gjort bedömningen att Khaled inte lever upp till flyktingskälen och att hans hälsoproblem inte är svåra nog för att hindra en utvisning.
Khaled själv tycker inte att han har fått en rättvis chans.
– Jag har inte fått förklara min situation. Min advokat pratade aldrig igenom mitt fall med mig, han kom in två minuter före min prövning och sade ”oroa dig inte, om vi förlorar det här kan vi överklaga till två instanser till”. Men det är ju den första bedömningen som är viktigast.
Efter åratal av prövningar, beslut, preskriberingar och överklaganden har han nu fått beskedet att han måste lämna landet, och ska infinna sig på polisstationen för att diskutera sitt återvändande.
– Men det är omöjligt för mig att ta mig dit. Och även om jag kunde åka dit, varför skulle jag? Det är inte en vänlig inbjudan till en fest, det är en inbjudan till att dö.
Eftersom Khaled inte har medverkat till sin egen utvisning har hans ärende ändrats till tvångsverkställelse.
Nu kan polisen när som helst knacka på dörren för att eskortera honom till flygplatsen.