Klockan var halv tolv, natten till nyårsafton, när det knackade på potatisbonden Olof Risbergs dörr i Sävast.
Utsikten som mötte honom i dörren var bland det värsta man kan tänka sig. Byggnaden som huserar hela familjeföretaget med potatislager, sorteringssal, kontor och garage stod i ljusan låga.
– Det brann så in i helsike. Det brann ner alltihop, det gick inte att göra något. Och varför det brann vet ingen, säger Olof.
Sonen Johan Risberg och hans sambo Teres Fellermark som jobbar i familjeföretaget var på plats inom några minuter. Teres minns hur chockad hon blev av den dramatiska händelsen.
– Det var verkligen obehagligt att se elden härja. Jag kände en sån maktlöshet och frustration, berättar hon.
Hon hade stannat en bit bort och såg plötsligt en person röra sig inne i byggnaden genom ett fönster.
Det visade sig vara Olofs andra son Stefan som gett sig in för att rädda så mycket som möjligt från lågorna.
– Han hann precis kliva ut innan taket rasade in, berättar Teres.
Familjen hann få ut traktorerna, trucken, datorn, viktiga papper och leveransen som skulle gå nästkommande dag. Men vinden låg på från ett olyckligt håll och inom loppet av 2,5 timmar hade hela byggnaden på 400 kvadratmeter brunnit ner. Med den försvann hela potatislagret på 300 ton, sorterings-, tvätt- och paketeringsmaskiner, verktyg, arbetskläder och mycket mer.
Redan under natten fattades beslutet om att kämpa vidare och bygga nytt.
– Jag stod och lipade och Olof sa bara: ”Vi löser det här”, berättar Teres.
Han har upplevt samma sak tidigare, för 30 år sedan.
– Det var värre förra gången men visst var det jobbigt. Tänk dig själv, att se en skrothög när du vaknar varje morgon, säger Olof.
Olof har egentligen bara ett tips till andra entreprenörer, i fall olyckan skulle vara framme:
– Se över dina försäkringar!
Lokalen var försäkrad och byggdes upp på nytt. Den stod klar i september i fjol, men värre var det med alla maskiner som brann inne. Dem har Olof fått köpa begagnade efter hand.
– Snart har vi allt vi behöver. Allt går att skaffa igen, men om någon blir kvar eller skadar sig är det ju värre, säger han.
För att klara av förra vårens leveranser fick de köpa potatis från andra odlare och sortera, tvätta och packa i en annan lokal.
– Det var omständigt, men vill man så går det. Alla försökte hjälpa till med det de kunde, säger Teres.
– Det dyker ju upp problem och det har varit kärvt ekonomiskt. Men det har gått skapligt ändå, man löser problemen när de kommer, säger Olof.
Nu är det dags att börja med vårbruket och sortera utsäde.
– Bara det blir varmt någon gång, säger Olof.
Just nu pågår en stor förändring i företagets verksamhet, i sommar lägger man om från att odla matpotatis till att odla mer utsäde. Omställningen innebär ett strikt regelverk att förhålla sig till och noggranna kontroller, men också enklare sortering och färre men större leveranser.
– Jag har ledsnat på att sortera, jag har stått i 50 år och nog finns det roligare saker att göra. Sen får nästa generation fortsätta. Det känns skönt att få göra något annat, säger Olof.
Som att resa och bygga hus till exempel. 72-åringen planerar att gå i pension och successivt lämna över jordbruket till Teres och Johan.
– Det känns pirrigt och spännande, säger Teres.