Han och Lenda har fyra barn. Yngsta sonen Karam, 2,5, är född i Sverige. Kinda, som snart fyller 14, har levt större delen av sitt liv här och säger att hon fäst sig vid Sverige. Hennes två äldre bröder har levt nästan halva sina liv här.
Läs mer: Om varför familjen flydde
Läs mer: Familjen utvisas
Familjen flydde, enligt egen utsago, från kriget i Gaza och kom hit i december 2009. Migrationsverket har beslutat att utvisa familjen till Jordanien dit de har fått inresetillstånd. Men de vill inte börja om - igen.
Dessutom, säger Samer Wessi, så är det kaos i hela Mellanöstern på grund av kriget i Syrien och den flyktingkatastrof som det förorsakat. Det är här drömmen om en framtid finns.
En av bröderna gick ut gymnasiet med toppbetyg och vill på bli psykiatriker, men utan uppehållstillstånd får han inte studera på universitetet. I stället har han fått jobb på en restaurang i Luleå sex månader. Yanal har gått i sina föräldrars fotspår och utbildad sig till frisör och söker nu jobb. Han har flyttat till Luleå.
Samer Wessis farfar började jobba som frisör 1923. Kinda säger att i stort sett hela släkten, både på pappans och mammans sida är frisörer. Det är inom det gebitet paret nu tänker tjäna sitt levebröd.
Samer berättar att han fått anställningskontrakt på en firma, som en svensk vän nystartat. För två veckor sedan fick de beslutet från Migrationsverket som ger dem rätt att jobba och de har jobbat stenhårt för att ställa i ordning frisersalongen. I måndags öppnade den.
– Vi har jobbat 24 timmar om dygnet, säger Samer Wessi.
Tanken är att Lenda Wessi ska jobba deltid eftersom Karam är så liten. Samer Wessi är glad och säger att det känns som en vinst och en dröm som gått i uppfyllelse.
– Vi är tacksamma mot vår svenska vän, som hjälpt oss med allt. Vi är tacksamma att vi har honom. Ingenting annat spelar någon roll nu när jag kan gå hemifrån till arbetet och tillbaka hem igen efter arbetsdagens slut. Det känns som jag fått livet tillbaka. När man har ett jobb ser man andra och de ser dig. Det blir en bekräftelse på att man existerar. Jobbet är en identitet och man blir respekterad. Även om man är miljonär så är man ingenting utan ett arbete.
Det här har givet familjen hoppet tillbaka. Det pågår en ny process. Familjen har ansökt om att få stanna i Sverige och åberopar den starka anknytning som utvecklats under de nästan åtta åren den levt i landet: Ärendet ska upp i Migrationsdomstolen. De begärde men nekades muntlig förhandling. Dock hyser de större hopp än någonsin tidigare att de ska få ett positivt besked.
Kinda berättar att hon mådde mycket dålig efter det senaste utvisningsbeskedet.
– De märkte det även på skolan.
Familjen har också flyttat från Prästholmen för ett par veckor sedan. Allt hände som på en gång. De har ännu inte riktigt kommit i ordning i den nya bostaden, men trivs. Samer Wessi säger att han ständigt var orolig för barnen när de lämnade lägenheten där de bodde tidigare. Han berättar om droger, kriminalitet och bråk på området. Kinda säger att drogförsäljningen sker öppet på gatan och tycker också att det är skönt att de flyttat därifrån.
– Här är det lugn och ro, säger Samer Wessi.