Det lilla storviltet

I raviner mot bäckar med frodig markvegetation kan jägaren höra den. Den fina visslingen med en liten knorr på slutet, de bullrande vingslagen när den ger sig iväg, seglar den sista biten innan den slår sig ner djupare in i skogen. Eller när den nyfiket kommer springande i blåbärsljungen, kikar fram mellan ett stenblock och en murken stubbe. Nyfiken på att se vem det är som lockar.Bra nybörjarjakt
Det handlar om järpjakt. Denna lilla gråspräckliga skogsfågeln, den mista av skogshönsen, erbjuder fina jakter. Med hjälp av en lockpipa kan jägaren härma järpens fina visslingar. Två långa visslingar i fallande tonhöjd följt av två korta brukar fungera, och bäst lär man sig att locka genom att lyssna på järpens egna visslingar.Jaktformen är en bra nybörjarjakt. Den unga jägaren lär sig lockjakt, att smyga och inte minst att lokalisera viltet. Järpen kan vara svår att upptäcka och den brukar vara en mästare på att sätta sig på en kvist bakom trädstammen och sedan sticka fram huvudet för att spana av omgivningen. Inte sällan har den upptäckt jägaren precis i rätt tid och hinner flyga vidare innan jägaren hunnit avlossa skottet.Svår träffa i flykten
Att skjuta järpe i flykten är svårt. Dels för att den håller till i tät skog där skottmöjligheterna är få, dels flyger den snabbt och träffytan är liten. Effektivaste jaktformen tycker jag är lockjakt och åtskilliga timmar har ägnats åt att överlista en varsk järptupp. Det är en jaktform jag gärna återvänder till, höst efter höst.Järpen är för mig ett litet storvilt.

Det lilla storviltet

Den trivs i fuktiga marker, i blandskog, nära kärr eller bäckar. Terräng med stora mossbevuxna stenblock och där al och asp växer tillsammans med yviga granar och någon enstaka björk.