Natten mot den 21 augusti 2015 började det brinna i Wikstens fastighet som är en av A 8s gamla officersbostäder. Eva Larsson låg och sov på tredje våningen när det ringde på dörrklockan och någon sparkade hårt på lägenhetsdörren. Det var ett par i grannhuset som sprang runt och väckte alla och larmade brandkåren.
– Grannarna hade sett en film och skulle lägga sig. De gick ut i köket och trodde det regnade ute för det lät väldigt mycket på vinden. Sedan såg de röken. Det hade då brunnit i minst 1,5 timme i fastigheten.
Eva sprang ut i morgonrock, utan skor och glömde ta med sig telefonen.
– Ja, fast den låg bredvid mig på sängen. Jag fick låna grannens mobil för att ringa Fredrik som var borta på övning.
– Jag lade på för jag kände inte igen numret och tänkte ”vem ringer mitt i natten?”. Sedan ringde det igen och då svarade jag, säger Fredrik.
Idag skrattar de åt händelsen men den hemska augustinatten när deras hem brann upp kändes situationen overklig. Branden uppstod på grund av ett elfel.
– Visst vi förlorade det vi ägde i branden, men det positiva var att ingen skadades i husbranden tack vare parets rådiga ingripande.
Eva Larsson och Fredrik Funseth fick snabbt nytt husrum och flyttade tillfälligt in i en trerummare i fastigheten 43:an.
– Det kändes som att flytta hemifrån första gången för vi hade inga saker. Tack vare generösa människor på facebook kunde vi skrapa ihop ett litet hushåll i början, säger Eva Larsson.
Eva och Fredrik har aldrig sett bakåt utan framåt efter branden. De har längtat efter dagen när de skulle få komma hem igen till Åbergsleden.
– Två dagar efter branden fick vi veta att Wiksténs skulle bygga ett nytt hus. Vi sade ganska snabbt att då flyttar vi tillbaka. Vi trivs med området. Det är fina strövområden, nära till älven och även in till sta`n.
Drömmen tog 14 månader att förverkliga. Före inflyttningen i huset på Åbergsleden 6 fick paret titta på sin fyrarummare och välja egna tapeter. De bor i dag på exakt samma våning och hörn som i deras gamla hus.
– Det var kravet för annars hade vi inte flyttat tillbaka. Vi har tidigare bott här i 14 år och trivdes med vårt läge. Däremot bodde vi i en trea tidigare, säger Fredrik Funseth.
Att vara tillbaka på samma plats men i en ny modern lägenhet tycker båda känns bra. För två veckor sedan fick paret och deras grannar i de 19 lägenheterna flytta in. I några av Eva och Fredriks rum står fortfarande några ouppackade kartonger.
– Känslan just nu är att vi vill bo in oss i lägenheten, eller känna in rummen som Tv-Ernst skulle ha sagt. Vi har inte förköpt oss utan de få möbler vi hade som sängen, soffan med tv-bänk och köksbordet passar även här, säger Fredrik.
Paret uppskattar att de fått balkong och gillar relaxdelen med bastu vilket de inte hade tidigare. Det som Eva däremot saknar är den höga takhöjden på 3,30 som sänkts till 2,70 meter.
– Det första jag gjorde när vi flyttade hit 2001 var att köpa en lång stege för att kunna sätta upp gardiner. Stegen behövs väl än för jag är ju kort. Spegelfönstren som fanns tidigare var också fina, säger Eva Larsson.
Men i det stora hela är de nöjda.
– Vår lägenhet har en jättebra planlösning men vi betalar betydligt högre hyra för det är nyproduktionspris. Vi valde ändå att bo här för vi trivs.
Från utsidan liknar fastigheten väl den gamla nedbrunna fastigheten men invändigt har huset en modernare stil. I trapphuset och övriga gemensamma ytor är det lagt ett rutigt golv i en varm rostbrun ton som även finns på dörrarna. På varje våningsplan hänger också inramade bilder på det gamla huset. Så att de återvändande hyresgästerna som bott på platsen kan minnas sin tidigare bostad och de nyinflyttade ser hur huset sett ut tidigare.
– Bilderna är jättefina och ger atmosfär och en fin hemkänsla.
Något som också glädjer paret är hyresgästen som har lägenheten under deras.
– Det är vår gamla granne som bodde här tidigare, som hängde med till 43:an och tillbaka hit igen. Det känns också kul. Vi har redan haft en egen inflyttningsfest.
Det som också förenar grannarna att de sparat varsin minnessak.
– Vi ville ha något av vårt gamla hus så vi hittade varsin tegelsten. Det är inte mycket men det var det som fanns. Man får väl förgylla tegelsten på något sätt, säger Fredrik Funseth, och skrattar.