Det började som ett skämt för nio år sedan men har nu blivit en tradition.
Stefan Lejon, lärare på Stureskolan i Boden, hade en niondeklass som i slutet av terminen föreslog att han skulle göra en tatuering som eleverna skulle rita.
– De sa: "kan du inte göra det så att du inte glömmer oss" och jag sa: "javisst, det kan jag väl". Ni kan ju rita vad ni tycker att jag ska ha för tatuering, berättar Stefan Lejon.
Han är tatuerad sedan tidigare så tanken på en ny tatuering var inte helt främmande. Men att den nästa tatueringen skulle vara designad av några tonåringar var kanske inte planen.
Några minuter senare kom en pojke med en teckning på "griskossan Tord". Att Stefan Lejon skulle göra verklighet av sitt löfte var inget eleverna trodde på. Men en skoldag efter lunchen kom han tillbaka och visade klassen sin nya tatuering – griskossan Tord.
– De blev såklart glada och lite förvånade. Det här hade de ju verkligen inte väntat sig. Som lärare skapar man relationer med elever, och den här klassen hade jag haft i fyra år.
Det här var 2013. Året efter var det dags igen när han tog över en annan niondeklass. Tatueringen hade blivit en snackis och klassen var peppad på att designa sin lärares tatuering. Det blev "någon typ av enhörning".
– Den tredje är lite svår att beskriva. Det är en blandning av en jävel och en ängel, som en Mumin och den är jättesöt. Den blev också någon typ av maskot för klassen och några tryckte den på sina klasströjor.
2020 blev det ingen tatuering när niondeklassarna gick ut, på grund av pandemin. Men eleverna som i dag går åttan och går ut nian nästa år planerar för fullt för Stefan Lejons nästa tatuering.
– Andra klasser vill också att jag ska göra en tatuering som de skapat men jag har valt att bara göra det för mina mentorsklasser annars skulle jag vara täckt från topp till tå, säger Stefan Lejon med ett skratt.
Eleverna vet att det finns en begränsning för vad han låter tatuera på sin kropp: inget politiskt, sexuellt eller kränkande.
– Det får gärna vara roligt och gulligt, det behöver inte vara snyggt och prydligt. Vi lärare vill inte glömma bort eleverna och det är kul med ett minne.
Än så länge har han inga planer på att sätta stopp för den något ovanliga men ack så fina traditionen:
– Jag kör på så får vi väl se hur jag ser ut när jag är 60.