I famnen har hon dottern Matia Michael som snart blir 1, 5 år. Barnet har uppehållstillstånd, men inte hon.
– Jag lämnar aldrig mitt barn. Aldrig, säger Ruta Estifanos.
Hon kommer från en liten by i Eritrea. Som kristen ortodox var det svårt att leva där. Det är många som tillhör den religionen som lämnat landet på grund av att regimen förföljer dem som tillhör fria kyrkor.
– Det kom en del hot mot familjen.
Hon bodde i asylanläggningar på två olika orter innan hon kom till Boden. Här delar hon lägenhet med en annan mamma med barn.
Migrationsverket har gett henne tre negativa besked på den asylansökan hon lämnat in.
– De tror inte att jag är från Eritrea. Jag vet inte varför de inte tror på mig, säger hon.
Dottern har hon fött i Sverige. Hon och pappan håller inte längre ihop.
– Men han är svensk medborgare och när han erkände henne så fick hon också bli svensk medborgare.
Migrationsverket har tidigare gång på gång sagt till Ruta Estifanos att hon ska lämna Sverige.
– Om jag åker tillbaka till Eritrea blir det farligt. De kan döda mig. Jag åker inte tillbaka. Men sedan Matia blev svensk medborgare har de inte sagt något.
Ruta Estifanos är ledsen och tar fram en näsduk.
I Eritrea finns hennes mamma och bror kvar.
– Jag saknar dem mycket. Det är jättesvårt att leva så här. Sedan jag fick nej har vi bara 1400 kronor att leva på per månad. I slutet av månaden har jag inte råd att köpa mat.
Hennes dröm är att stanna i Sverige, gå i skolan, få arbeta inom äldreomsorgen och att betala skatt.