Skam och skuld följer i fotspåren av droger.
– Men det borde inte vara så. Alla kan drabbas. Som förälder lever man med döden och det enda man tänker på är att rädda sitt barn, säger Annica Hagberg och Mona Berglund.
Annica Hagberg berättar hur hon curlade sonen. När familjen reste bort såg hon först till att han hade mat i sin lägenhet och att hon alltid var tillgänglig på telefonen.
– Han kunde ju behöva skjuts till läkaren, psykiatrin eller så. Man sover inte, man slutar nästan äta och hela tiden funderar man över vad man ska göra, säger hon.
Så här i efterskott konstaterar hon att det kanske snarare stjälpte än hjälpte.
– Att inte ställa krav, att han inte fick ta konsekvenserna av vad han gjorde.
Hennes son dog i en överdos 2011, 21 år gammal. Berättelsen om honom har blivit mycket uppmärksammad. P3 Dokumentär gjorde ett program om honom, Annica Hagberg var i oktober med i tv- programmet Jenny Strömstedt och lokaltidningarna har skrivit om det.
– Det gick bra för honom i skolan. Han hade bra betyg. Men han led av Asperger. Och började självmedicinera med droger och alkohol.
Annica Hagberg och Mona Berglund vittnar om att det är då de som har ADHD, ADD eller likande diagnoser känner sig normala.
– De tror att de inte blir beroende. Men det blir de väldigt fort, säger Mona Berglund.
Så en dag befann han sig i Luleå. Där tog han sin jungfrusil tillsammans med en tjej. En vecka senare hittades han död i sin lägenhet i Boden.
– Jag ringde och ringde och fick inget svar. Jag förstod att han var död, berättar Annica Hagberg.
När hon kom till lägenheten tog en ambulansman henne åt sidan och de värsta farhågorna blev besannade.
Mona Berglunds son är i dag 23 år. I många år har de kämpat för att han ska få vård.
När han gick i skolan hade han hyfsade betyg.
– Han var ingen kille som var ute och drack alkohol eller rökte, han satt framför datorn.
Han har en bipolär sjukdom.
– Dessutom lider han av posttraumatisk stress och nu har han väntat i fyra år för utredning av ADHD, säger Mona Berglund.
Hon tycker att de krav som ställs för att få vård är orealistiska.
– Han ska bevisa att han är drogfri under tre månader, måste kissa inför en annan person. Det klarar han inte. Varför kan han inte få ta av sig alla kläder och ta på sig en sjukhusskjorta så de vet att han inte kan fuska?
Problemen blev märkbara 2011.
– Det var då 30 ungdomar skickades från Boden till olika behandlingshem.
Hennes son hamnade på ett HVB- hem i Mellansverige.
Det fungerade bra, han stannade i över ett år. Han fick jobb. Sedan har det gått upp och ner.
– Han har haft återfall. Eftervården fungerar inte. De behöver mer stöd, säger hon.
Mona Berglund berättar om problemen att få samarbetet med socialförvaltningen och psykiatrin att fungera.
– Det spelar ingen roll om ungdomarna har psykiska problem före eller efter att de börjat missbruka. De behöver hjälp i alla fall. Det handlar om liv.
I dag är de båda kvinnorna och deras män aktiva i FMN Norrbotten, Föräldraföreningen mot narkotika.
– Vi vill stödja andra drabbade föräldrar, säger de.