Deniz Alasafis dröm är att få arbeta i skolan i Boden.
Trebarnsmamman Deniz Alasafi bor med sin man och tre söner på elva, tio och fem år i en lägenhet på Garnisonsgatan i Boden. Barnen älskar skolan och femåringen kan redan räkna plus och minus. Hon drar fram en byrålåda i hallen och visar stolt upp hans räkneböcker.
Deniz Alasafi älskar också skolan. Hon älskar att jobba med barn och undervisning. Det är i skolan hon allra helst vill jobba, nästan i vilken yrkesroll som helst.
– Jag är bäst på att undervisa äldre barn, men jag kan jobba i förskolan också. Jag har heller inga problem med att arbeta med barn med olika inlärningssvårigheter, språksvårigheter eller NPF-diagnoser, jag har erfarenhet av det.
I norra Irak där hon växte upp pratar man turkmeniska som likar turkiska. Deniz Alasafi talar både flytande turkmeniska och arabiska, något hon haft nytta av när hon har arbetat med nyanlända barn på mottagningsenheten i Boden.
Direkt efter grundskolan gick hon en femårig utbildning till lärare i matematik.
– Här i Sverige måste man gå på universitetet om man vill jobba som lärare, men i Irak är det ett annat system.
Hennes man kom till Sverige som krigsflykting och arbetar i Boden som pizzabagare. 2011 besökte han Irak och det var då de träffades. Hon bestämde sig för att flytta med till Sverige och kom hit för tolv år sedan.
Deniz Alasafi, 31 år, är mattelärare utbildad i Irak och kämpar sedan flera år för att slå sig in på arbetsmarknaden i Boden.
De första åren fick hon två barn på kort tid, så därför dröjde det till 2015 innan hon började studera svenska. Hon lärde sig fort och kunde snart gå vidare och börja arbeta på ett ställe som hette Blomdalen där man tog emot och gjorde kartläggningar av nyanlända barn innan de började i den svenska skolan.
Arbetsförmedlingen betalade till en början 80 procent av hennes lön, men snart fick hon en vanlig om än tidsbegränsad anställning. Det var 2017.
– Min chef såg min snabba utveckling och jag fick börja jobba som elevassistent, tolk, modersmålslärare och som studiehandledare som hjälper invandrarelever i skolan innan de har lärt sig svenska.
2018 blev hon gravid med tredje barnet. Då fick hon inte fortsätta.
Augusti 2020 började hon arbeta igen på samma ställe, fast det nu var omorganiserat och hade bytt namn. Men 2021 fick hon inte fortsätta längre.
– De sa att jag var obehörig och behövde mycket utbildning för att få undervisa i Sverige. En person med körkort fick jobbet.
Deniz Alasafi får hjälpa sina barn med skolarbetet. Men något jobb inom skolan i Boden har hon inte lyckats få.
Deniz Alasafi började i stället arbeta som vikarie via bemanningsbolaget StudentConsulting. Hon gick runt på olika skolor och förskolor, undervisade svenska barn i alla ämnen utom engelska och jobbade även i skolkök som köksbiträde.
– Jag hade aldrig jobbat med små barn tidigare, men de var jättenöjda med mig även i förskolan och i köket också. När jag kommer till ett ställe hjälper jag till med allt möjligt, jag förbereder mig innan och gör allt jag kan.
Men tillvaron var slitig. Hon visste ofta inte förrän samma morgon var hon skulle vara. Förfrågningarna kom på SMS mellan klockan sex och sju.
Under sommaren reste hon på en långsemester till hemlandet.
– Jag funderade på om jag skulle stanna kvar och inte återvända till Sverige eftersom det var så svårt att få jobb.
Efter moget övervägande reste hon ändå tillbaka.
– Jag tänkte på mina barns framtid. De kan inte arabiska och det måste man kunna när man går i skolan i Irak. De var heller inte vana vid klimatet, det kan vara 50 grader varmt på sommaren. Jag var tvungen att åka tillbaka för deras skull.
Deniz Alasafi visar en film på hur duktig hennes egen son har blivit på att räkna, trots att han bara är fem år.
Men hon orkade inte börja om på StudentConsulting och gå runt på olika scheman varje dag, särskilt inte som hon har tre egna barn att ta hand om.
– Jag kan jobba med vad som helst inom skolan, men jag vill gärna vara på samma ställe.
Något hon egentligen skulle behöva göra är att komplettera sina studier i svenska så att hon blir behörig att läsa på universitet. Då skulle hon också kunna validera en del av sina betyg från Irak och kanske tillgodoräkna sig en del av sina gamla betyg i stället för att läsa en hel lärarutbildning i Sverige.
Problemet är att om hon går på a-kassa kan hon inte samtidigt plugga svenska, då dras a-kassan in.
Arbetsförmedlingen erbjöd henne den här terminen att gå en utbildning som heter "Korta vägen" under sex månader i Luleå.
– Vi får hjälp med hur man ska söka jobb, skriva cv och personligt brev och har varit och besökt en jobbmässa och flera arbetsplatser, berättar hon.
Yngsta sonen räknar redan plus och minus.
Så fort hon får ett fast jobb tänker hon ägna kvällarna åt att studera på distans, först Svenska som andraspråk, sedan på universitetet.
– Jag kan inte i nuläget ta helt ledigt för att ta studielån och börja gå en lång utbildning på universitet när jag inte vet om jag kommer få jobb efteråt. Hur ska jag då kunna betala tillbaka studielånet?
Hon söker ett tiotal jobb i månaden, men hittills utan framgång.
– Det är jättesvårt för oss som kommer från arabiska länder och det blir bara svårare och svårare, även om du har utbildning i hemlandet. Det är mycket enklare för dem som kommer från europeiska länder. Det skulle behöva vara lättare för alla.
Vad skulle du allra helst vilja jobba med?
– Min dröm är att jobba inom skolan i Boden. Det spelar ingen roll om jag är klasslärare, resurs, fritidspedagog eller elevassistent.
"Korta vägen" innehåller också en månads praktik. Men när vi pratar med varandra i telefon ett par veckor efter intervjun har hon inte lyckats få någon praktikplats. Hon är mycket nedslagen.
– Jag vill inte ge upp och jag kämpar mycket men ser inga resultat. Jag vet inte varför det är så svårt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden.