Nu flyttar Per-Anders Heikkilä från polishuset i Luleå till polisstationen i Boden.
Vi träffar Per-Anders Heikkilä, 57, på hans nya kontor i polishuset i Boden.
Efter flera år som gruppchef på avdelningen grova brott har P-A Heikkilä bytt bana i karriären. Men vi börjar med det som varit.
För den breda allmänheten är han mest känd som chef för polisens avdelning Grova brott som utreder exempelvis våldsbrott ofta med dödlig utgång men även människorov, grova narkotikabrott, försvunna personer och andra mycket känslomässiga och ofta komplicerade fall.
Per-Anders Heikkilä får själv plocka ut några fall som sticker ut under hans tid på avdelningen.
– Det har ju varit många mycket spektakulära spaningsmord i länet, ett av dem är styckmordet i Kalix under hösten 2018, säger han.
Plötsligt hittades kroppsdelar i älven av ett vittne som var ute och rastade sin hund.
Då aktiverades Heikkiläs avdelning omedelbart.
– Vi hade ingenting, bara några kroppsdelar i älven. Jag minns att vi, tillsammans med polisen i östra Norrbotten, arbetade mycket intensivt och 48 timmar senare kunde vi gripa en man som sedan dömdes av domstolen.
Den ryske medborgaren Andrei Manko dömdes av Haparanda tingsrätt till 16 års fängelse, något som Hovrätten ändrade till 13 år.
Här, i Parakka, hittades kroppen av Joamik Durhan.
Per-Anders Heikkilä minns också mordet på Joakim Durhan i Kiruna som i slutet av juli 2019 försvann från Kiruna.
– Det här var ett komplicerat ärende. Det kom in till oss som en försvunnen person. Jag kommer ihåg hur svårt det var men vi lade pussel och det tog flera veckor innan vi äntligen kunde binda tre personer till mordet.
Den svårt sargade kroppen efter Joakim Durhan hittades i byn Parakka nio mil från brottsplatsen.
Tre män, då 29, 37 och 38 år gamla, dömdes av Hovrätten för mord, två av männen dömdes även för brott mot griftefriden till 17 års fängelse. En av männen dömdes endast för mord till 16 års fängelse.
Per-Anders Heikkilä vill också nämna mordet på åttaårige Tintin i Luleå där pojkens pappa erkände att han hade dödat sin son.
– Det här var inget spaningsmord i den bemärkelsen. Förövaren kunde gripas omgående men det här fallet påverkade många, inte minst min personal, säger Heikkilä.
Den 46-årige pappan erkänner mordet på åttaårige Tintin.
Han säger vidare att det här fallet var en vårdnadstvist som spårade ur totalt.
Flera gånger under intervjun nämner Heikkilä hur viktigt han tycker det är att ta hand om brottsoffer, ofta anhöriga till personer som blivit utsatta för grova våldshandlingar.
– Det här är saker vår grupp har haft mycket fokus på genom åren och några i gruppen har specialkompetens att ta hand om anhöriga, säger han och fortsätter:
– Vi jobbar för att brottsoffren ska få någon form av upprättelse och vetskap om vad som hänt och varför.
I sin roll som gruppchef för Grova brott ser han sig som en lagledare som håller ihop laget. Han säger att han gillar att jobba prestigelöst och mycket av hans tänk lutar sig mot just idrotten där alla i laget är lika viktiga.
– Laget före jaget, säger han.
Per-Anders Heikkilä har lämnat chefsjobbet på avdelningen grova brott för att nu bli viltsamordnare.
Sedan en vecka tillbaka har han bytt kontor. Från polishuset i Luleå till polisstationen i Boden. Nu titulerar han sig som viltsamordnare med ansvar i regionen och polisområde Norrbotten.
– Jag tyckte det var dags att byta ut en spelare, i det här fallet jag. Att jobba på grova brott betyder att man i perioder jobbar i princip dygnet runt, det här nya är lite annorlunda, säger han.
Att han och några andra rutinerade utredare de senaste månaderna har slutat på grova brott ser inte Per-Anders Heikkilä som något problem. Tvärtom.
– Det finns gott om rutin kvar på avdelningen och jag tycker att det bara är en fördel att slänga in lite nytt folk. Jag vet, trots att några har slutat, ett det finns en stor kompetens kvar på avdelningen.
I hans nya jobb som viltsamordnare kommer Per-Anders Heikkilä vara polisens kontaktperson i jakt- och viltfrågor, bland annat mot jägarorganisationer, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen och samebyarna. Det innebär också att vara sakkunnig i samband med jaktbrott.
– Jag är även Norrbottens representant i Nationella Viltolycksrådet (NVR) där jag ansvarar för Norrbottens cirka 300 eftersöksjägare. I NVR ingår myndigheter som polisen, länsstyrelsen och jägarorganisationer som på olika sätt arbetar med viltolycksfrågor. Det sker i genomsnitt mer än en viltolycka var 8:e minut i Sverige. Det innebär att verksamheten hanterar omkring 65 000 viltolyckor varje år.