Nils Johansson, garnisonschef och regementschef, lägger ned en blomkrans vid Veteranstenen för att minnas sårade och stupade i rikets tjänst, visa uppskattning för de insatser och de uppoffringar människor gjort.
Nils Johansson, Bodens garnisonschef, inledde med att man på måndagen samlats på Kvarnängen dit Veteranstenen flyttats från regementsparken på I 19 för att hedra dem som deltar eller har deltagit i nationella eller internationella operationer och högtidlighålla minnet av stupade och omkomna kamrater.
–Totalt har drygt 10 000 svenskar tjänstgjort i Libanon inom ramen för UNIFIL (se faktaruta). Sju av dem vände aldrig hemåt, vilka förtjänar en särskild tanke här idag.
Veteraner från FN-insatsen i Libanon fick ta emot Försvarsmaktens jubileumsjetong.
På Veterandagen i år uppmärksammades särskilt de som deltog i FN:s insats UNIFIL i Libanon. Nils Johansson, Bodens garnisonschef, tackar här veteranen Ingrid Edenhult, Jokkmokk.Till höger om henne står hennes make Runar Jonsson samt bodensaren Holger Hansson Palo.
Holger Hansson Palo var en av dem. Han ville göra någonting för freden.
– Människor kom hit för att få ro, fred och leva i en bättre värld. Jag funderade på vad jag kunde göra, så när det här erbjudandet kom kändes det värdefullt. Jag är en annan människa efter att jag hade gjort den insatsen.
Saker som Holger Hansson Palo dessförinnan bara noterat, såsom kransnedläggning, har fått en annan mening och ett annat syfte.
– Freden och samvaron mellan människor, oberoende var vi kommer ifrån och hur vi ser ut, behöver var och en ha.
Att Försvarsmakten i år valde att uppmärksamma den svenska insatsen i Libanon, menar han visar, att även andra tycker att det är viktigt med fred.
Holger Hansson Palo, Boden, ville göra en insats för freden och åkte på FN-uppdrag i Libanon. "Jag är en annan människa efter det."
Paret Runar Jonsson och Ingrid Edenhult från Jokkmokk var där flera gånger. Ingrid var där 1985 och 87 och Runar vid fem tillfällen mellan 1981 och 87. Han hade dessförinnan redan gjort FN-tjänst på Cypern 1967.
– Jag var intresserad och det var något som fastnade i mig, men jag hade inte möjlighet att fara i väg på 14 år. När sedan möjligheten kom blev det några gånger. Känslan att jag gjorde något nyttigt var påtaglig. Det är en väldigt stark känsla. Det var väldigt oroligt där då. Sedan lugnade det ner sig när jag var där 86-87, säger Runar Jonsson.
Ingrid Edenhult förklarar, att det var Runar som inspirerade henne att åka dit. Mellan insatserna bodde hon i Israel en period. De hade träffats i det civila livet i Jokkmokk. Så när Ingrid 1983 var där på semester åkte Runar till henne från Libanon.
– Det året gifte vi oss, säger hon.
– Jag frågade min chef om det gick an, att vi hade ett militärt bröllop och det tyckte han vore jätteroligt. Vi var de första svenskar som gifte oss där. Det är 40-årsjubileum i år, berättar han.
"Till minne av våra avlidna kamrater" står det på Veteranstenen. Ingrid Edenhult och Runar Jonsson från Jokkmokk är två av omkring 10 000 svenskar som gjorde en insats i Libanon. Sju av deras kamrater återvände aldrig hem igen.
På midsommarafton firar de rubinbröllop.
Ingrid Edenhult har inte tidigare deltagit på Veterandagen. Dagen väckte många minnen.
– Jag fick tillbaka känslan från tiden där på något sätt. Jag tänker också på hur jag förändrades. När jag kom hem därifrån hade det materiella ingen betydelse. Nu har man kanske slipat bort den känslan, men då kunde jag nästan bli irriterad på sådant som jag tyckte var bagateller när människor hade det så svårt.
Hon får medhåll av Runar, som också fick distans till välståndet här hemma efter insatserna.
– På ett sätt var det bra att vi var två, för man kan inte prata med andra som inte har varit där. De förstår inte vad man varit med om., ingen brydde sig eller frågade något, säger Ingrid Edenhult.
Hon tycker det är fantastiskt, att man det här året särskilt uppmärksammade den insats som Sverige gjorde i Libanon. Det var ett erkännande.
Hos Runar Jonsson väckte insatserna ett sug att åka iväg igen. Han har även deltagit i insatser i Kosovo och Afghanistan. Under 41 år har han deltagit i sammanlagt nio utlandsmissioner.
Veterandagen den 29 maj har statsceremoniell status och är officiell flaggdag. Sverige hyllar då sina veteraner och hedrar minnet av dem som förlorat livet i arbetet för freden.
Mamma And flög in och inspekterade soldaternas marschkängor.