Branden tog hans skog

För det otränade ögat ser det ut som ett jättestort kalhygge. Här och där växer små tall- och granplantor omgivna av sly. Ett hundratal meter bort är det nästan lika kalt som på månen. För sju år sedan brann 1.900 hektar skog ned i Bodträskfors och Klusån. Jens Enberg, skogsägare, förlorade 250 av 310 hektar aktivt skogsbruk.
– Vi evakuerades. Men jag jobbade dygnet runt med branden, säger han.
Stor brandrisk
Sommaren 2006 var ovanligt fin. Tiden före branden rådde mycket stor brandrisk då skogen var knastertorr.
– Det var extremt torrt. Det hade inte regnat en droppe från midsommar till den 11 augusti.
Släckningsarbetet pågick i veckor och skogsbranden räknas som den största i Sverige i modern tid.
I dag, sju år senare, jobbar Jens Enberg med att återställa sin skog. På hans marker har mycket växt upp, naturen har gjort sitt och självplanterat dessutom har han, döttrarna och deras vänner planterat 270.000 plantor.
Försäkring
Men någon skog får han själv inte njuta av under sin livstid. Cykeln i ett skogsbruk är 80 år, efter 40 år av tillväxt görs en första gallring.
– Det blir för framtida generationer, säger han.
På kort sikt täckte försäkringarna skadorna. På lång sikt är det inte lika bra.
– Det är inte roligt när man vill bedriva skogsbruk, menar Jens Enberg som också arbetar med skogsmaskiner.
Försäkringarna har blivit dyrare sedan dess, berättar han. Efter katastrofer som stormen Gudrun gick priserna upp.
– Förut kostade det nästan ingenting att försäkra skog. Nu är det betydligt dyrare.
Ekologen Frauke Ecke bedrev fram till 2011 ett forskningsprojekt där hon undersökte hur smådäggdjur och växtlighet påverkats av branden.
–Det som var överraskande var att smådäggdjuren kom tillbaka nästan omedelbart. Skogssork är den dominerande arten i Bodträskfors.
Mycket asp
Fläckvis kom även växtligheten tillbaka fortare än hon trott. På de platser där det fanns vattensamlingar kom mycket tillbaka förhållandevis snabbt.
– Redan första året på hösten fanns tendenser till vissa grovplantor. Det var mycket asp, inte stora träd förstås men aspskott, berättar hon. 
Frauke Ecke noterade under sin forskning att där skog inte avverkats växte det bättre än där träd röjts bort.
– När man avverkat träden fanns inget hinder för regnvattnet att ta med sig mineraljorden. Det var mycket urlakning av näringsämnen.
Några nya arter för länet syntes  inte till efter branden, däremot kan vissa brandgynnande svampar som rotmurkla ha tillkommit först efter branden.
– Vanligtvis måste man leta mycket för att se dem i vanliga skogar. Jag tror att de kom efter, tyvärr hade vi inga uppgifter hur det såg ut före. Men i närliggande områden fanns de inte, säger hon.