Frågan om han växte upp i ett religiöst hem får han ofta. Så var det inte riktigt.
Hans Johanssons föräldrar var inte praktiserande kristna och särskilt många kyrkobesök blev det inte för familjen. Men själva förhållningssättet måste ändå ha funnits i familjen, det har han insett på senare år.
Första kontakten med kyrkan fick han som liten genom Kyrkans barntimme, en aktivitet som hölls i Södra Svartbyn utanför Boden där han växte upp. Intresset för kristendomen väcktes på allvar i samband med att hans tre år äldre bror skulle konfirmeras.
- Jag följde med honom på de tio obligatoriska gudstjänster som konfirmanderna skulle vara med på. Min egen konfirmation var ingen märkvärdig upplevelse i sig, men som 15-16-åring bad jag mycket till Gud om vägledning, det var i samband med att jag skulle välja gymnasieutbildning.
Avgörande val
Hans Johansson konstaterar med ett skratt att valet av gymnasieutbildning vid den tidpunkten kändes som väldigt avgörande. Det blev naturvetenskaplig linje. Fritiden ägnade han bland annat åt att vara aktiv inom Kyrkans ungdom.
- En kväll var det en präst som ville prata med mig. Han frågade om jag hade funderat på att bli präst, hans uppfattning var att jag skulle bli en bra sådan.
Visst hade han grunnat på om prästyrket kunde vara något för honom, men just då kändes det väldigt stort.
- Eftersom jag är uppväxt i Boden tänkte jag att Försvarsmakten är en säker arbetsgivare. Jag gjorde 15 månaders militärtjänst vid Lv 7 och kom in på officershögskolan. Tanken var att jag skulle bli officer.
Men vägvalet blev ett helt annat. Kärleken Maria, som Hans Johansson hållit ihop med sedan tidiga tonåren, hade kommit in på Pitedalens folkhögskolas utbildning för grundläggande behörighet för vidareutbildning inom kyrkan. Han sökte och kom in.
Efter det flyttade de till Uppsala och Hans Johansson började studera till präst. I juni 2000 prästvigdes han, samma år som kyrkan skildes från staten.
Första tjänsten blev i Porsökyrkan, Nederluleå församling. Redan tidigt i yrkeslivet kände han att han skulle vilja arbeta som kyrkoherde.
- Som kyrkoherde möjliggör jag för andra kollegor att göra ett gott arbete. Jag har alltid tyckt om att tänka strategiskt och jag vill kyrkans bästa.
Vad är kyrkans bästa i dag?
- Kyrkan måste inse att den redan är i framtiden, att den ska vara i samtiden. Kyrkans uppgift är alltid att stå på de svagas sida och då menar jag inte endast på de ekonomiskt fattigas sida. Kyrkan ska också ställa upp för dem som inte accepteras i andra sammanhang.
När han inte är i tjänst umgås han med familjen och vistas ute naturen. Jakt och fiske ligger honom varmt om hjärtat, älgjakten är en viktig del i hans liv.
Utförsåkning i Storklinten är ett annat intresse, som han delar med sin familj. Familjen har en husvagn parkerad där uppe och åker dit så fort möjlighet ges. Vännerna är också viktiga i hans liv, inte minst de som han kände redan innan han blev präst.
- De ser mig inte som präst i första hand, utan som Hans.
Ser människor annorlunda på dig sedan du prästvigdes jämfört med innan?
- Ja, en del är lite distanserade. Jag vet inte om det handlar om rädsla från deras sida, eller om de tycker att jag har blivit konstig. men jag tycker inte att jag är särskilt konstig, jag är fortfarande Hans, som sprang runt som liten och sköt med ärtrör (skratt).