Bodens fästnings hemliga platser

Den bleka och låga septembersolen i väster skiner genom den glesa lövskogen när vi sakta närmar oss Leåkersfästet. Vi har kört förbi ammunitionsförråd nedsänkta och skyddade vid foten av berget. Tanken svindlar. Hade vi varit här i början av förra seklet hade vi passerat flera kontrollzoner och förmodligen blivit synade i sömmarna av den så kallade fästningspolisen. Fram till 1942 fanns en särskild polisstyrka som svarade för säkerheten inom fästningen. Till hjälp hade de hästar och schäfrar. Mer än forten
Bodens fästning rymmer så mycket mer än de fem fort som utgjorde låset i norr. Mängder med bunkrar, stormhinder, skyttevärn, infanteriskansar och flankbatterier finns gömda i skogarna och bergen runt Boden. I dag växer mossan och slyet runt de totalt 1.200 anläggningarna. Fästningsguiden, som bland annat gjort Rödbergsfortet till en turistmagnet, satsade i somras på några guidade bussturer runt Bodens fästnings hemliga platser. Det blev succé och i samband med turismens dag i torsdags fick bodensare möjlighet att gratis ta del av fästningens historia. Det handlar alltså om ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin och den första januari 1998 avhemligades fästningen då Rödbergsfortet togs ur drift. Resa till framtiden
Fästningens historia är också en resa tillbaka till framtiden, som guiden Sven-Åke Westman uttrycker det i början av bussturen. Han berättar kortfattat om anledningen till att fästningen byggdes, att Sverige förlorade Finland till Ryssarna 1809 och järnmalmen, skogen och stambanan blev värdefulla stommar som behövde ett försvar. 1901 startade bygget av fästningen som skulle spärra övergångarna över Lule älv och vara operationsbas för armén i övre Norrland. Försvarsplaneringen 1939 utgick från att andra armékåren skulle grupperas mellan Haparanda och Boden. Fanns tid skulle striden upptas redan vid Haparanda och Kalix. Fanns inte tid för en sådan gruppering skulle hela armékåren grupperas kring Boden och där var det tänkt att kriget skulle avgöras. Dyrt bygge
I dagens penningvärde kostade bygget av fästningen fyra miljarder kronor. Innan vi kommer till Leåkersfästet stannar vi till vid Radiomyren. Degerbergsmyran, som i dag är en hed och inte en myr, ligger några kilometer norr om Boden. Betongbunkern är på väg att bli uppslukad av slyet och försvinna i naturen. På taket växer träd. 1916 byggdes bunkern som hade tre 108 meter höga master. Tanken var från början att ha trådlös kommunikation mellan forten, och senare kom den bombsäkra radiobunkern att få andra uppgifter. Bland annat betjänade bunkern kustfarten och mellan åren 1917 till 1918 sändes närmare 8.000 krigsfångetelegram via Radio Boden. 1921 skedde den första rundradiosändningen i Sverige från Boden. Radiolegenden Sven Jerring var krigsplacerad i radiobunkern både under första och andra världskriget. - Boden var pionjär inom radion. Försvaret var framtiden för Boden. Sven-Åke Westman berättar sedan om fästningspolisen. Det visar sig att en av deltagarna på rundresan jobbat vid fästningspolisen. Det största bekymret var enligt honom inte hemliga spioner som smög omkring utan kärlekskranka par som parkerat bilen på en undanskymd plats i skogen för att mysa i baksätet ... Spioneri
Men visst fanns det ett utländskt intresse för Bodens fästning. Enligt Sven-Åke Westman förekom det att personer från de forna öststaterna försökte kartlägga försvarets verksamhet i Boden. Åter till Leåkersfästet. Förvridna och rostiga taggtrådshinder, eller stormhinder, som det heter på militärspråk, är utplacerade hitom vallgraven vid Leåkersfästet. Här kunde cirka 300 man bo och 1943 utgick anläggningen ur krigsorganisationen som artilleribefästning. - Här fanns tio rörliga kanoner, säger Sven-Åke Westman. Järngrinden som leder in till fästet är nästan gömd bland lövslyet. Över hela anläggningen har tidens tand lagt sig med mossa och rost. Mot toppen
Uppsittning i bussen. Busschauffören Urban Sundbom styr österut mot Degerberget. Under berget finns gröna träbyggnader som i dag används av hemvärnet. Sven-Åke Westman låser upp grindarna och bussen tar oss upp mot toppen efter en serpetinformad väg. Vi möts av en strålande vacker utsikt. Boden ligger under våra fötter och mellan bergen och skogarna syns Buddbyträsket, Bodträsket och Svartbyträsket som små vattenpölar. Alla går fram mot kanten och fotograferar. En omöjlighet för ett antal år sedan. 1992 togs Degerbergsfortet ur krigsorganisationen. Tio år tidigare flyttades en fjärdedel av Sveriges guldreserv från berget. Guldreserv
1941, då andra världskriget rasade i Europa, hade delar av guldreserven flyttats från Karlsborgs fästning till Bodens fästning och reserven placerades i det så kal-
lade valvet inne i fortet. Rykten säger att det handlade om 130 ton guld. Under mycket stark poliseskort flyttades guldreserven 1982, men till vilken plats är hemligt. När vi går på fortets hjässa och tittar ner i vallgraven och ingången till berget är det svårt att tänka sig att här låg mängder med guld och soldater en gång i tiden. Från Degerbergsfortet går färden vidare söderut mot ballonghallen. Vi fortsätter ner mot Gammelbyn. Här låg en skans med infanterivärn, flankeringsbatteri, korvbunker och hinderlinje som en kil mellan Buddbyträsket och Bodträsket och vid vattnet låg förr i tiden en sjöhangar. När ballongerna togs ur drift användes sjöflygplan för spaning från luften. Brevduvor
- Flyget i Norrbotten startade i Boden, konstaterar Westman. I Boden användes även brevduvor och 1945 fanns ungefär 280 brevduvor vid signalregementets kompani i Boden. Bussturen fortsätter in mot centrum och bakom oss lämnar vi den norra fronten som visade sig innehålla en rad gamla försvarsanläggningar. Militären hade förberett sig noga ifall fienden skulle komma. Som tur var kom aldrig fästningen att behöva öppna eld. Något avgörande slag i Boden blev det aldrig tal om, kanske just därför att fästningen fanns.